SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFRIKAN af1rika4n, äfv. a1f- (africa´n Weste), m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr holl. afrikaan, af lat. africanus, bildadt af Africa, hvilket åter är en afl. af lat. folkslagsnamnet afer, ett ord, som ngn gg i sv. poesi förekommer i bet. afrikan; jfr Lovén Cam. 230 (1852)]
— jfr AFRIKANARE, AFRIKANER.
1) inföding l. inbyggare i Afrika. Widegren (1788). Hvar och en med redigt begrepp om sina menskliga rättigheter (väljer) säkert hellre .. att lefva bland Européer, än bland Afrikaner. A. G. Silfverstolpe i SAH 2: 345 (1799). Rydqvist SSL 2: 344 (1857). — jfr NORD-, SYD-AFRIKAN m. fl.
2) europeisk, särsk. holländsk kolonist i Sydafrika. Desse hvite (i Kaplandet), de så kallade afrikanerne, äro dels af nederländsk, dels af fransk eller tysk härkomst. E. Hildebrand Hellwald 2: 232 (1878).
Spoiler title