SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSYNA a3v~sy2na, v. -ade (se för öfr. SYNA). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE. — jfr SYNA AF.
1) för slutligt bedömande l. för begagnande syna. Sedan arbetet är afsynt och befunnet godt och försvarligt. C. B. Rutström i Tegnérs ppr 154 (1821). SFS 1867, nr 3, s. 41. Striden .. gällde, huruvida bron vid afsyningen bort förklaras fullfärdig eller fallfärdig. Wennerberg 2: 242 (1882). Afsynade nya boningshus. SD (L) 1896, nr 6, s. 3. jfr JÄRNVÄGS-AFSYNING m. fl. — jfr: Anmärkas bör .., att vid (af- o. tillträdes-)syn å jord .. husen icke afsynas från afträdaren till jordegaren. Rabenius i NF 2: 1404 (1878).
2) (†) vid syneförrättning afhända l. frånkänna (ngn ngt). När någre syner holdne bliffue, emellom frelsit och skattenn, thå bliffwer jw, mästh altiid, Cronone thet ene stycke jord, effter thet annet, aff synt, och vnder frelsit lagdt. G. I:s reg. 12: 229 (1539); jfr Tegel G. I:s hist. 2: 114 (1622).
Ssgr (till 1): AFSYNINGS-BETYG310~02. SFS 1874, nr 107, s. 4.
-FÖRRÄTTNING~020. SFS 1874, nr 107, s. 3.
-INSTRUMENT~102. Björkman (1889). Afsyningsinstrumentet af den 30 aug. .. är af enahanda innehåll. AB 1890, nr 10, s. 4.
-PROTOKOLL~102.
Spoiler title