SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFTONSÅNG af3ton~soŋ2 (a`ftonsång Weste), r. l. m.; best. -en; pl. i bet. 1 -er (Bureus Suml. 30 (c. 1600), Dijkman Ant. 187 (1703), Sahlstedt (1773) osv.), äfv. -ar (Stagnell Banquer. 93 (1753), Bælter Cerem. 321 (1762), LBÄ 7—8: 86 (1800), Weste (1807), Almqvist (1842), Dalin (1850), Agardh Bl. skr. 1: 3 (c. 1855), Öman Ungd. 250 (1889) m. fl.), i bet. 2 alltid -er.
1) [fsv. aftonsanger; jfr d. aftensang, isl. aptansǫngr, ags. ǽfensang; urspr. den sjette af de s. k. kanoniska timmarna; benämningen -SÅNG är en kvarlefva från den katolska tiden, då gudstjänsten hufvudsakligen bestod af sång o. mässande, jfr OTTESÅNG, HÖGMÄSSA] gudstjänst, som hålles på eftermiddagen l. aftonen, numera bl. sön- o. helgdagar, i äldre tid äfv. lördagar o. helgdagsaftnar; jfr AFTONBÖN, VESPER. Hålla ther (i kyrkan) .. Messo, afftonsong, Ottosång. L. Petri Dial. om nattv. D 7 b (1562). Bureus Suml. 25 (c. 1600). Til aftonsongen skal altijdh ringias tå klockan är it efter middagen. Laurelius i KOF II. 1: 111 (1659). Aftonsången om Lögerdagen, eller på the Dagar som gå näst fram för Högtijdz- och Helgedagarne. Kyrkol. 2: 6 (1686). På Söndagar och the tre store åhrs-Högtijder, samt allmänne store Bönedagar, skal i Städerne hållas Ottesång, Högpredikan och Aftonsång. Därs. 2: 3. Bælter Cerem. 202 (1762). Vet Pappa att jag alldrig for / I någon aftonsång så gerna. Franzén Skald. 1: 127 (1795, 1824). I aftonsången gumman går. Sturzen-Becker Sångmö 236 (1844). I senare tider (har) aftonsångens början i Stockholm blifvit flyttad från klockan 2 till 4. Conv.-lex. 1: 14 (1845). (Då) Schartau predikade sin .. lära i aftonsångarne i Lund. Agardh Bl. skr. 1: 3 (c. 1855). NF (1875). Söndagsvespern förenklades (i den lutherska kyrkan) till den nuvarande s. k. aftonsången. Personne i NF 17: 669 (1893). [jfr fsv. tha apton sangh ringde] Klockan börjar ringa aftonsång. Snoilsky 4: 60 (1887). Nu ringer aftonsången. Heidenstam Vandr. 131 (1888). — bildl. Svart Gensv. I 2 a (1558). Stjernorna tändas i rad till aftonsången i himlen. Tegnér 2: 485 (1827). — jfr uttr. Sicilianska aftonsången [efter it. vespro siciliano], se NF 14: 984. Sicilianska aftonsångar. Odel N. sv. Arg. 91 (1768).
2) (mindre br.) sång, som sjunges på aftonen. Swedberg Sabb. ro 1321 (1692, 1712). Utan qvällsvard, mången gång, / Jag sjunger gladt min aftonsång. Valerius 2: 46 (1809). Den stämningsrika aftonsången Stilla skuggor. Nyblæus i NF 5: 986 (1882).
Ssgr (till 1): AFTONSÅNGS-GUDSTJÄNST301~20, äfv. ~02. Klockan .. 2. effter sluten Afftonsångz Gudztienst. Ant. saml. 140 (1684). SFS 1843, nr 11, s. 14.
-PREDIKAN~020. Schmedeman Just. 1145 (1687). Fryxell Ber. 14: 110 (1846). Lundell (1893).
-PREDIKANT~102. Dalin (1850). Westling Sundsv. lärov. hist. 23 (1886).
-PRÄST~2. Serenius (1741). Dalin (1850). Kindblad (1867).
-TEXT~2. Ödmann Str. förs. 4: 294 (1822). NF 16: 114 (1891).
-TID~2. [fsv. aftonsangstidh] L. Petri Kyrkoordn. 45 a (1571).
Spoiler title