SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AGENT agän4t l. aj- (age´nt Weste, ajä´nnt Almqvist, Dalin), i bet. 1 m.||ig., för öfr. r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., holl., t., fr. agent, af lat. agens (gen. agentis), eg. p. pr. till agere, handla, verka]
1) person, som på uppdrag af en annan (o. i hans namn) ombesörjer vissa göromål; person, som har till yrke att ombesörja sådana göromål; i sht: person, som är befullmäktigadt ombud för (på annan ort varande) myndighet, bolag l. enskild person. Styrelsens, polisens agenter. Wikforss (1804, under agent). NF 1: 260 (1875). (Man) annonserade .. gården till salu. Agenter kommo och spekulanter kommo. Hedenstierna Fru W. 5 (1890). jfr GENERAL-, HUFVUD-, MED-, SPECIAL-, UNDER-AGENT m. fl.; jfr äfv. EGENDOMS-, EMIGRANT-, FISKERI-, MEJERI-, POLIS-AGENT m. fl. — särsk.
a) diplomatiskt ombud; person, som handlar l. arbetar i ett hofs, en regerings, en stats l. politisk persons intresse; person, som i ett främmande land bevaker en stats intresse. Agenter äro Monarchens gemene Sendebudh, som anthen Hemlighen eller Vppenbarlighen sigh förhalla (dvs. uppehålla sig) i Fremmande Nationer, til at lata Monarchen förnimma om allehanda Vtlendske tilstånd. L. P. Gothus Mon. pac. 946 (1628). (De upproriska ungrarnas ledare) Töckelis agent som war i Adrianopel arresterat. OSPT 1686, nr 11, s. 3. Den Fransöske agenten (i Konstantinopel). Därs. Sahlstedt (1773). Man hviskar hon är kejserlig agent. Snoilsky 2: 46 (1881). Forssell i 3 SAH 3: 403 (1888). jfr: Politiska agenter. NF 1: 260 (1875). — numera bl. hist. om en viss klass i svensk tjänst anställda diplomatiska ombud l. konsuler. RARP 2: 94 (1634). Under cansliet lyde .. alle sändebud, residenter, agenter. RF 1634, § 12. Svenska Agenten i Amsterdam. 2 RARP 2: 442 (1723). Henel 1729 132 (1730). jfr: (fullt br.) Diplomatisk agent. Sv. statskal. 1889, afd. 207. — jfr KONSULAR-AGENT.
b) i sht handel. ombud för handelshus, försäkringsbolag o. d. Vara agent för ett bolag. Agenten .. Seles Hus. PT 1758, nr 84, s. 4. Meyer .. Agent o. Grossh(and)l(ande). Runemarck Vägv. gm Sthm 94 (1790). Åstrand (1855). Bankens .. fordran hos dess agenter på utrikes ort för remitterade vexlar. SPF 17: 353 (1859). Jungberg (1873). Agenter för Skandia. Hedenstierna Fru W. 255 (1890). i bild: Vi .. få .., på samma gång vi begära assurans, underkasta oss kompaniets agenters besigtning. Gosselman S. o. N. Am. 1: 21 (1833). — jfr: Agenter kalla sig äfven sådane personer, som anskaffa tjenstsökande passande konditioner, och tillika befatta sig med fastigheters inköp, försäljning eller bortarrendering .. m. m. Åstrand (1855). — jfr ANNONS-, ENSAM-, FÖRSÄKRINGS-, HANDELS-, PLATS-, RESE-, VIN-, VÄXEL-AGENT m. fl.
c) (föga br.) hemlig handtlangare i ngn dålig sak. Almqvist (1842). Dalin (1850).
2) [jfr fr. agent] (numera föga br.) verkande l. skapande kraft; drifkraft, driffjäder, faktor. Wellingk .. (var) driffjäder och Agent i detta ärende. Tessin Tess. 253 (efter handl. af 1727). Solen med sitt lifgifvande ljus var den förnämsta Agenten. Ehrenheim Fys. 326 (1822). I hand och ben äger ryttarn fyra agenter (factorer), med hvilka han kan disponera hästens fyra läggar. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 64 (1836). Den primitiva agentens, det vill säga, det principala elixirets förstärkande. Almqvist Guldm. 69 (1865). De moraliska agenterna lemnar .. (Thiers ss. historiker) nästan .. ur räkningen. Forssell Stud. 1: 61 (1871, 1875). — jfr AGENS.
3) språkv. — jfr PERSON-, SAK-AGENT.
a) (†) om det handlande l. verkande (logiska) subjektet i satsen. Boivie Sv. spr. 46 (1820).
b) adverbial, som består af prep. (i sv. af) o. ett sbst. l. ett ss. sådant brukadt ord o. som nyttjas i pass. satser för att beteckna den person (l. det föremål), från hvilken (l. hvilket) en verksamhet utgår. Agent .. t. ex. Veden hugges af drängen. Fryxell Sv. spr. 76 (1827). Verkningsord (agent). Almqvist Allm. spr. 58 (1829). Olde Fr. spr. 149 (1843). Sundén Sv. spr. 164 (1869, 1885).
Anm. Ordet agent ss. grammatisk term synes vara en inhemsk skapelse, hvars upphofsman sannol. är Boivie (se a). Efter honom upptogs det c. 1827 af Fryxell, men i den mera inskränkta bet., i hvilken det fortfarande brukas (se b). I uppl. 1824 af samme författares Sv. spr. användes ss. namn på agenten i stället ABLATIV.
Ssgr: AGENT-BESTÄMNING03~020. = AGENT 3 b. Pipon Sv. spr. 25 (1878).
(1) -KONTOR~02. Björkman (1889).
(3) -ORD~2. Kræmer i Ped. tidskr. 1896, s. 437.
Spoiler title
Spoiler content