SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AGGRESSIV ag1resi4v l. -ä-, äfv. 302 l. 400, adj. -are; -T, adv.
Etymologi
[af t. aggressiv, fr. agressif, af stammen i lat. aggressus, p. pf. till aggredi, angripa]
angripande, anfallande, utmanande; som går anfallsvis till väga; som innebär ett angrepp. Mord, dråp, rån och andra aggressiva handlingar. Bolin 2: 376 (1871). NF (1875). De i ädel mening aggressiva andarne. Beckman Påfv. 37 (1880). En nyvald kammare (är) agressivare än en, som redan har några år bakom sig. PT 1896, nr 170, s. 3. — särsk. i uttr. gå aggressivt (dvs. anfallsvis) till väga. De Geer Minnen 1: 225 (1892).
Spoiler title