SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AGIO a4giω l. a4ʃiω, äfv. a4ʃω, l. -å, l. 3(0)2 (a´gio l. āscho Weste, àgio Almqvist, áschio Dalin) n.; best. -t; pl. (föga br.) -n.
Etymologi
[jfr t. o. fr. agio, af it. aggio, piemontesiska agio; jfr Diez, Kluge, Vries]
(efter procent beräknad) mellangift vid utbyte af myntsorter o. värdepapper; prisskillnad mellan bättre o. sämre myntsorter l. mellan klingande mynt o. pappersmynt; den skillnad, med hvilken priset på ett mynt l. värdepapper öfverstiger det därå utsatta nominella värdet; uppgäld. Agio eller l'agio, upgäld som gifves för lättare mynt. Biurman (1739). (Köpmannen) tager .. agio. Thorild 4: 8 (1792). Ut- och invexling af främmande myntsorter emot agio. Palmblad Fornk. 2: 505 (1845). Agio emot Bancomynt steg till 10 procent. Skogman Bank. 1: 96 (1845). Så uppkom .. ett agio emellan silfver- och kopparmyntet. Agardh Stat. I. 3: 11 (1853). Vara eller komma i kurs med högt agio. Jungberg (1873). H. Forssell i Nord. tidskr. 1892, s. 435. — jfr BÖRS-, GULD-, MEDEL-, SILFVER-, ÖFVER-AGIO.
Ssgr: AGIO-FRI300~ l. 30~2. SPF 6: 21 (1830).
-HANDEL~20. SP 1792, nr 14, s. 4. —
-KONTO~20. [jfr t. agioconto] Jungberg (1873).
-SPEL~2. Det för Handeln och flera Familler högst skadeliga Agiospelet. GT 1788, nr 133, s. 2.
Spoiler title