SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AGNAT aŋna4t, äfv. agna4t (aggnát Dalin (1850)), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. o. fr. agnat, af lat. agnatus, af lat. ad o. gnatus, ä. form för natus, född; jfr eng. agnate]
jur. blodsförvant på manssidan, fädernefrände. (Tvisten angick) icke allenast .. Churförsten, utan och hans Agnater. OSPT 1686, nr 2, s. 7. Höpken 2: 313 (1756). Om af tvänne män i lika led, den ena var på manssidan, den andra på qvinnosidan beslägtad med den döde (agnater och cognater). Nordström Samh. 2: 191 (1840). NF (1875).
Ssg: AGNAT-SLÄKTSKAP03~02 l. ~20. Dalin 20 (1871).
Spoiler title
Spoiler content