SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AGRONOM ag1rånå4m l. -on-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. o. t. agronom, fr. agronome, af gr. ἀγρός, åker, o. -νομος, den, som fördelar, ordnar, sysslar med]
person, kunnig i landtbrukets teori. Pfeiffer (1837). NF (1875). — särsk.
a) ss. officiell titel på dylik person, anställd för att tillhandagå landtbrukarna med råd o. upplysningar; jfr LANDTBRUKSINGENIÖR. Statsutsk. utlåt. 1840, nr 61, s. 13. Statens Agronomer. Arrhenius Jordbr. 3: 352 (1862). Engelsmannen George Stephens .. var den förste agronom, som anställdes i svenska statens tjenst (1835). Fredholm i NF 9: 690 (1885). Biträdande agronom. Finl. statscal. 1897, s. 437. — jfr LÄNS-, STATS-AGRONOM.
b) ss. titel, hvilken plägar gifvas åt person, som genomgått landtbruksinstitut. jfr Juhlin-Dannfelt (1886).
Spoiler title
Spoiler content