SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AGURKA l. AUGURKA, f.; best. -an; pl. -or (Eichhorn Stud. (1555), Orrelius (c. 1790) m. fl.), äfv. -er (Stiernman Com. 1: 885 (1623), Spegel Guds verk 121 (1685) m. fl.).
Ordformer
(ag- Risingh Landb. 53 (1671), Orrelius (c. 1790) m. fl. — aug- Eichhorn Stud. (1555), Månsson Träg. 28, 29 (1643), Lundberg Träg. 37 (1754), GT 1788, nr 113, s. 4, m. fl.)
Etymologi
[jfr d. agurk(e), ä. d. augurke, holl. agurk, augurk, ä. t. agurke, aujurke, af ryska ogurec, polska ogorek, bömiska okurka, serbiska ugorka, nygr. οὐγόρκα, trol. af sen-gr. ἀγγούριον, vattenmelon]
(†) gurka. Eichhorn Stud. 2: 45 (cit. fr. 1555). Sängiar til Meloner .. och Augurker. Månsson Träg. 28 (1643). Agurckor medh Wijn-ättickia. Rålamb 14: 82 (1690). Gurkor, Agurkor. Orrelius Köpm.-lex. 143 (c. 1790). — jfr GURKA.
Ssg: AGURKE-KÄRNA. (†) Ahlich 122 (1722).
Spoiler title