SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AISS aj4s (a`is Weste 1: 1950), n.; best. aisset; pl. =.
Ordformer
(skrifves äfv. ais o. ajs)
Etymologi
[jfr t. ais; jfr äfv. CISS osv.]
tonk. den med en half ton höjda tonen a. A med # kallas ais. Envallsson Mus.-lex. 1 (1802).
Aiss .. förvexlas enharmoniskt med b. Höijer Mus.-lex. (1864). NF (1875).
Ssg: AISS-TON3~2. Lyttkens o. Wulff Utt. (1888, under ajs).
Spoiler title