AKTGIFVENHET ak3tji1ven~he2t, äfv. 3~201, r. l. f.; best. -en.
(mindre br.) egenskapen att gifva akt l. att vara aktgifvande, uppmärksamhet. Lind (1749, under aufmerksamkeit). Med något större aktgifvenhet på dig sjelf. Wikner Pred. 46 (1871). Därs. 209 (c. 1876).
