SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALAN ala4n, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. alaner, t. alane(r), af lat. alani, gr. Ἀλανοί]
individ, tillhörande en viss grupp af nomadiska stammar, bekanta från vår tideräknings början. The Alaners Konung. Schroderus Osiander 1: 808 (1635). Dalin Hist. 1: 317 (1747). Strinnholm Hist. 1: 63 (1834). NF (1875).
Spoiler title