SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALBANES al1bane4s (albane´s Weste), m.; best. -en; pl. -er; o. (†) ALBANESER, m.; pl. =.
Etymologi
[jfr t. albanese, d. o. t. albaneser, af it. albanese, bildadt af lat. albani, gr. Ἀλβανοί]
individ, tillhörande den folkstam, som har sitt hemvist i Albanien. Barbariske Albaneser och Stråtröfvare. SP 1779, s. 846. Holmberg (1795, under albanois). Topelius Nya blad 89 (1870). M. Höjer i NF 1: 355 (1875). — jfr ALBANER, ALBANESARE, äfvensom ARNAUT, SKIPETAR.
Spoiler title