SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALFABETISK al1fabe4tisk (alphabe´tisk Weste; allfabä´tissk Dalin (1850)), adj. till föreg.; -T, adv.
Etymologi
[jfr d. alfabetisk, holl. o. t. alphabetisch]
I Alphabetisk ordning. Biurman Föret. 13 (1729). En rad af alfabetiska tecken. Leopold 4: 245 (c. 1820). Alphabetisk skrift. Palmblad Fornk. 1: XXII (1843; i motsats till hieroglyfisk). Att upprätta en alphabetisk förteckning på de försumliga. Weibull i LUHist. 1: 233 (1868). (En ordforms) alfabetiske plats. Cavallin (1875, under all). De skrifna uppsatserna ordnades alfabetiskt (näml. efter uppslagsorden). NF 18: slutord 1 (1894). jfr ANALFABETISK. — särsk.
a) om (hebreiska) sånger: med strofernas l. versradernas begynnelsebokstäfver i bokstafsföljd; jfr ABC 4. Pettersson Hebr. gr. 464 (1829). I allm. synes tankesammanhanget i de alfabetiska ps(almerna) vara jämförelsevis lösligt, en omständighet, hvartill den alfabetiska anordningen sannolikt medverkat. Nylander Inl. t. psalt. 42 (1894).
b) (mindre br.) ped. Den första eller alfabetiska (klassen). Rietz Sk. skolv. 144 (1848); jfr ALFABETKLASS.
Spoiler title