SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALKEKUNG al3ke~kuŋ2, m.||(ig.) l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr nor. alkekonge (Holmgren Skand. fogl. 1022); namnet har sannol. afseende på fågelns framstående egenskaper; möjl. kan det dock skämtsamt åsyfta hans kroppsliga litenhet; jfr KUNGS-FÅGEL]
simfågeln Mergulus alle Ray.; äfven kallad alkeknott, alle, grönlandsdufva, sjökung, rotges. Nilsson Fauna II. 2: 555 (1858; uppl. 1835: Sjökung). Af alla grisslor är alkekungen den lifligaste och rörligaste. Wahlström Brehm 2: 562 (1875). Alkekung .. Svart ofvan, hvit på buksidan, med kort näbb och runda näsborrar. Smitt i NF (1875). Till smaken är alkekungen ypperlig. Nordenskiöld 1: 105 (1880). Kinberg hos Sundevall Sv. fogl. 1035 (1885).
Ssgr: A: ALKEKUNGS-SLÄKTE(T)301~20.
B (föga br.): ALKEKUNG-SLÄKTE(T)301~20. Nilsson Fauna II. 2: 554 (1858).
Spoiler title