SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLDELES al3~de2les l. al3deles2 (a`lldeles Weste; àlldäläs Almqvist, en uppgift, som åsyftar det senare uttalet; jfr Kock Sv. akc. 2: 182, 196), sällan alde4les (alde´les Weste; jfr: Uti .. alldeles .. lägga någre tonen i andra, och en del i första stafvelsen. Hof Skrifs. 129 (1753)), adv.
Ordformer
(al(l)delis G. I:s reg. 1: 113 (1523), O. Petri Kr. 129 (c. 1540), B. Olavi A 2 a (1578), RA 3: 171 (1593). alle deles G. I:s reg. 1: 56 (1523). al(l)de(e)ls (i sht i vers, vanl. — ∪) Ps. 1536, s. 87, RR 1546, fol. 18, Stiernhielm Cup. Intr. 5 (1649, 1668), Spegel Guds verk 74 (1685), Dalin Arg. 2: 3 (1734, 1754), Nordenflycht QT 1745, s. 141, Bellman 6: 110 (1787))
Etymologi
[fsv. al(l)deles, al(l)delis; jfr d. aldeles, ä. d. äfv. aldelis, aldels; sannol. en ombildning af ALLELEDES (se d. o.); jfr FRAMDELES; se M. Arnesen i Inb.-skrift t. Hovedex. ved Fredrikshalds lærde og Realskole 1864, s. 28 följ., Rydqvist SSL 4: 454, 5: 144]
1) till alla delar, fullt, fullständigt, fullkomligt, helt och hållet, i allo, till fullo, absolut; såväl i fråga om kvalitets- som kvantitetsförh., ss. bestämning såväl till adj. (adv. o. prep.-uttr.) som till verb, hvard. i vissa förb. äfv. till sbst.; jfr PLATT, adv. Alldeles afskaffa ngt, tillintetgöra ngn. Alldeles bortse från ngt. Han har alldeles förändrat sig. Han är alldeles förändrad. Han är alldeles från sina sinnen. Det är alldeles i sin ordning. Det gör mig alldeles detsamma. Det är något alldeles nytt för mig. Det är (icke) alldeles ute med honom. Alldeles riktigt. G. I:s reg. 1: 58 (1523). Therföre är thet aldeles vppenbart, at the (dvs. afgudarna) inge gudhar äro. Bar. 6: 68 (Bib. 1541). (Han) wende sigh aldeles jfrå honom. 1 Mack. 11: 53 (Därs.). Herren .. förgiorde icke aldeles sins vthwaldas effterkommande. Syr. 47: 24 (Därs.). Lät mig ey aldeels / Gå blott och wär-lös, / För mijn' Fienders hoot. Stiernhielm Cup. Intr. 5 (1649, 1668). En ung Präst .., som i sin klädebonad och hela sit väsende aldeles apar efter en prunkande Cavailler. Dalin Arg. 1: 175 (1733, 1754); jfr c. Hvar som .. tänder eld å svedjeland, eller går therifrån, innan elden aldeles utsläckt är. BB 15: 1 (Lag 1734). Är man, eller qvinna, .. til ächtenskap aldeles obeqväm. GB 13: 8 (Därs.). RB 3: 3 (Därs.). Aldeles mot min vilja. Serenius (1741). Motion är aldeles nödig. Westerdahl 77 (1768; 1 uppl. 1764: absolut). Det gläder mig, att de öfversända styckena ej alldeles ogillas. Tegnér 5: 122 (1817). Alldeles skilja sig ifrån verlden må endast den, som der ingenting godt mer kan verka. Franzén Pred. 2: 272 (1842). Menniskan kan såsom ett nyfödt barn hvila .. alldeles trygg i Guds armar. Thomander Pred. 1: 147 (1849). Sjön låg alldeles blank. Snoilsky 4: 47 (1887). En obekväm, men ej alldeles oanvändbar sittplats. Rydberg Vap. 24 (1891). — (hvard.) ss. bestämning till sbst., som till bet. närmar sig ett adj.; jfr K. Alldeles främling är jag icke här i staden. (Det är) alldeles misstag. Alldeles motsatsen är förhållandet. Rydberg Rom. d. 240 (1882). Att han inte var alldeles idiot. Hedenstierna Komm. 22 (1891). — särsk.
a) (numera knappast br. uttr.). Hafwer iak nw i siisth eder alle deles ther om scrifwith. G. I:s reg. 1: 56 (1523). Eld, wind, watn, jord .. / .. Aff Epicharmo dyrckades, / Och höltz för Gudhar aldeeles. Girs Edelh. C 3 a (1627). (Ryssarna) hafwa aldeles (dvs. mangrant) begifwit sigh til Ryssland igen. N. Av. 11 Nov. 1657.
b) i uttr. så alldeles, i sht i satser af mer l. mindre nekande bet. (direkt nekande, fråge- o. villkorssatser). Är uppgiften så alldeles säker? Han var väl icke så alldeles nykter. Fil. 2: 20 (NT 1526). Gvdh hwj förkastar tu oss så aldeles. Ps. 74: 1 (Bib. 1541; Luther: warumb verstöszestu uns so gar?). En Christen (är) icke .. så aldeles ande eller andeligh, medhan han leffuer j thenna werldenne, vthan han haffuer än nu kött och blodh .. dragas medh. L. Petri Kyrkoord. Föret. 5 a (1571); jfr j. (Det) har .. eij lätit sig så aldeles giöra. Ehrenadler Föret. 2 a (1721). Jag är en obekant för eder, det är sant; men så alldeles främmande bören I dock ej anse mig. Tegnér 3: 236 (1824). (Dessa) complimenter (får) man icke .. taga så alldeles efter bokstafven. Gosselman Col. 1: 137 (1830). Huru länge, Herre, skall du så alldeles förgäta mig? Ps. 13: 2 (öfv. 1888). E. C. Tegnér Sv. bild. 105 (1896).
c) för att beteckna identitet, fullkomlig likhet l. öfverensstämmelse: fullkomligt, fullständigt, precis, till punkt och pricka, i allo, i alla hänseenden. Herren gaff .. Lachis j Israels hender .. aldeles som han hadhe giordt i Libna. Jos. 10: 32 (Bib. 1541). Thet som utur Kyrckiones Lärare, til Förklaring andrages, bör .. alldeles komma (dvs. stämma) öfwerens med Gudz Ord. Kyrkol. 2: 2 (1686). Vigg tyckte, att de (dvs. strumporna) voro alldeles lika dem han sett i vättens kista. Rydberg Vigg 23 (1875, 1883). Näsan ligger icke i alldeles samma linie med pannan. Dens. Rom. d. 233 (1882). — (föga br. uttr.) Det är alldeles han. / Ett likare porträtt, omöjligt finnas kan. Leopold 1: 441 (1814). (†) Ja, han (dvs. Gud) är aldeles en (unus omnino), .. han är en enigh (dvs. enhetlig) Person. Ups. möt. D 1 a (1593).
d) [jfr t. ganz vor kurzem, ganz in der nähe, ganz im anfange (i ä. t. gar), holl. gansch aan het einde der tafel] förstärkande sådana adverbiella uttr., som beteckna tid, rum, ordningsföljd osv.: precis, just. Alldeles nyss. Han bor alldeles i närheten. Det förekommer alldeles i början af boken. Alldeles bakom. Pardon, att jag ej kom alldeles på minuten. Leopold 1: 493 (1793, 1814). Björkman (1889).
e) (†) ss. bestämning till verb, som uttrycka ett stadfästande, (högtidligt l. officiellt) löfte, befullmäktigande o. d., i sht i officiell stil: till alla delar, i alla afseenden, i alla punkter. Thernäst bejake och vederkännes vi oss alldeles vele holle vidh the Apostoliske, Niceniske och Athanasii symbola. RA 3: 87 (1593). För än valedt aldeles blifver stadfest och almenneligen gilledt. Därs. 3: 174. HSH 4: 122 (c. 1657). Vi (hafva) öfverenskommit .. at nämna Fullmyndige Commissarier, som Vi med Våra .. Fullmagter aldeles berättigat, at om berörde förening öfverenskomma. Convent. 27 Mars 1794, s. A 2 b.
f) (†) i sin helhet, helt och hållet; ss. bestämning till verb. (Liksom) hela Euangeliska Historien .. icke aldeles eller medh all stycker är aff en ibland Euangelisterna ordentliga bescriffuen. L. Petri Chr. pina L 2 b (1572). Att landet iche aldeles må besväras, (är) bäst att the, som .. (äro) frå Småland, Östergötland och Västergötland, komma till Nyköping, och the andre möta här. RP 4: 56 (1634).
g) (numera föga br.) definitivt, helt och hållet, för alltid, för beständigt, på allvar. Ther han (dvs. prästen) sig äntå intet rättar, warde aldeles afsatt. Kyrkol. 19: 23 (1686). Öfvergifver någor sitt fädernesland, och sätter sig aldeles neder at bygga och bo under fremmande Herrskap. ÄB 15: 7 (Lag 1734); jfr De Geer Minnen 1: 217 (1892). Dalin Hist. 1: 29 (1747).
h) bestämdt, uttryckligen, absolut; ss. bestämning till verb. Herr Claes Christersson. Hwilken sigh alldehles wägrade. RARP 1: 125 (1630). Resans fortsättande (blef) honom alldeles förbudet. Hallenberg Hist. 1: 87 (1790). Fryxell Ber. 6: 392 (1833). — (mindre br., numera bl. i talspr.) Effter han aldeles hade sat sig i sinnet at förgöre oss. RA 2: 193 (1568). — (föga br.) Språkmestaren sade ther aldeles nej til. Swedberg Schibb. 124 (1716). [jfr ä. d. aldeles] (†) i utvidgad bet.: ovillkorligen. Dett de alldehles begärede. RARP 3: 128 (1640).
i) (†) afgjordt, obestridligen, säkert. Rudbeck Atl. 2: 449 (1689). Detta klagomålet har aldeles haft god grund. Sv. Merc. 3: 2 (1757). Montins observation tyckes alldeles förtjena rum i actis (dvs. handlingarna). Linné Sv. arb. 373 (1766).
j) (†) uteslutande, helt och hållet, allt igenom. Jag holler intet förnufts verk för större, än thet som syftar aldeles på sinnens förbätring. Rydelius Förn. Föret. § 4 (1737). (Alanerna) äro ej heller Tartarer .. utan aldeles Göter. Dalin Hist. 1: 21 (1747). Ihre Föret. IX (1779).
k) (†) användt ss. adj.-attribut till sbst., i sht vbalsbst., gm felaktig analogibildning efter konstr. vid motsv. verb: fullkomlig, fullständig. Internecio .. Dödning, .. aldeles förderff. Lex. Linc. (1640). Emporagrius Cat. K 5 b (1669). Ifrån hennes (dvs. solens) alldeles bortgång till hennes uppgång om Medwinter. Rudbeck Atl. 1: 413 (1679).
2) [jfr ä. d. aldeles; jfr äfv. t. ganz (se Grimm 4: 1304) o. gar] ss. förstärkningsord: mycket, i hög grad.
a) ss. förstärkningsord framför adj. l. adv. i bet.: mycket, synnerligen, i hög l. högsta grad, ytterst.
α) (numera bl. i Finl.) i jakande sats: helt. Jag har ett bref, ett bref-pakett, / alldeles lätt. Runeberg E. skr. 2: 164 (1834). Här måste vi läsa om en så vigtig kunskap (som lagen) alldeles kort. Topelius Vårt land 401 (1875, 1890). Som alldeles unga anrättas de (dvs. dessa frukter) äfven som gurkor. Elfving Kulturväxt. 64 (1895). — (†) i sht i förb. med adv. väl [jfr ä. t. gar wol]. The .. finge saadan dagtingen som them aldeles wel aath nögher (dvs. tillfredsställer). G. I:s reg. 1: 98 (1523); jfr 1. Then werlden skoop aldeles wel. Ps. 1536, s. 50; jfr 1. Ty skal en Konung .. medh aldeles stoor flijt förfara (dvs. undersöka) hans saak. Fosz 273 (1621). Jag .. vet .., att åtskillige bland eder alldeles berömliga verk förfärdigat. Atterbom Minnest. 1: 201 (efter ett bref af M. G. De la Gardie från 1685); jfr 3 a.
β) (mindre br. utom i Finl.) i förb. med negation, närmande sig 1: (icke) just, (icke) precis, (icke) synnerligen. Att bestämdt säga hvad han nu tänkte är icke alldeles lätt. Carlén Förm. 1: 173 (1851). F. Gustafsson i Finsk tidskr. 20: 234 (1886). De icke alldeles ringa svårigheter jag haft att besegra. Vasenius Uttalsunderv. 51 (1893).
b) [jfr t. gar zu nahe] i uttr. alldeles för (efterföljdt af ett adj. l. adv.), dvs. mycket för, alltför. Ni är alldeles för artig. Det är alldeles för smickrande för mig. Alldeles för mycket blommor. Wisén Tal 24 (1881). En del af dessa .. system äro alldeles för trånga. Lyttkens o. Wulff Ljudl. Föret. v (1885). P. .. och jag tänkte alldeles för olika om både saker och personer för att kunna uppträda tillsammans. De Geer Minnen 2: 183 (1892). jfr: Han dog alldeles i förtid. Almqvist Grimst. 6 (1839).
3) ss. förstärkningsord: rent af.
a) till adj. l. adv., som beteckna ngt ss. (i god l. ond mening) särsk. framträdande, ss. ngt utmärkt l. förträffligt, ovanligt, i hög grad dåligt l. obehagligt osv.: bokstafligen, fullständigt; jfr PLATT, adv. Jag blef alldeles häpen. Schönberg Bref 1: 256 (1778). Ett par alldeles gudomliga taflor af Albr. Dürer. Atterbom Minnen 165 (1818). (Han) sjunger .. alldeles förträffligt. Beskow Vandr. 1: 37 (1833). Hans (dvs. målarens) landskap .. ega en alldeles handgriplig natursanning. Rydqvist Resa 82 (1838). Alldeles förtjusande. Hedenstierna Komm. 54 (1891). Den aflidne var i besittning af en alldeles ovanlig arbetsförmåga. PT 1896, nr 249, s. 3.(†) En oändelig Salighet, aldeles en Gudomelig Ähra (une gloire toute divine), är målad på deras Ansichten. Ehrenadler 768 (1723); jfr 1 a. — [jfr t. das ist nun zum entzücken gar (Goethe)] (hvard.) ställdt efter hufvudordet. Ja, vi intressera oss alla mycket för qvinnouppfostran ... fasligt alldeles! Hedberg Blommor 25 (1862).
b) (hvard.) till verb.
α) [jfr ä. t. ich erschrecke ganz vor freuden] bokstafligen, riktigt. Jag måste bekänna, att jag alldeles häpnade öfver denna djärfhet. Hon hade ett sätt, när hon skulle spela på sin harpa och sjunga, som alldeles kunde göra en galen. F. Bremer i Nordstjernan 1844, s. 5. Sedan hon till att sömma, så att .. guld-nålen alldeles flög emellan hennes små .. händer. Sv. folks. 297 (1849); jfr 1 c.
β) i förb. med vben tro, mena o. d.; med (svagt) bekräftande bet.: minsann, bestämdt; nästan. Jag tycker alldeles, att jag har sett honom förr. Jag tror alldeles, att jag glömt berätta om pojkarnas hund. Geijerstam Mina pojkar 43 (1896).
c) (†) till räkneord: till och med. Jag vet, at intet helt Hemman finnes på slättbygden uti Skåne, som ju (dvs. icke) hafver tiugu eller aldeles trättijo tunne-land Hafre-jord. Rosensten Skog. 20 (1737).
4) [jfr d. aldeles; jfr äfv. t. (ganz und) gar nicht, gar nichts, ä. t. ganz nichts, ganz keinen trost haben (Luther)] i förb. med en följande negation: alls (dock vanl. med ngt starkare bet.). Wij (skola) aldeles intet .. swärie eller bannes. Carl IX Cat. B 1 b (1604). Han .. förstår aldeles intet sin skyldighet. Ehrenadler 196 (1723). Sverige (hade) alldeles icke att vänta ifrån Ängland någon värklig hjälp emot sina fiänder. Hallenberg Hist. 1: 85 (1790). (Oxenstierna) hörde .. till dess (dvs. G. III:s) förtroliga krets, .. der alldeles ingen annan rang gälde än snillets. Tegnér 3: 157 (1819). Du har en måttstock på ytan, men alldeles ingen på djupet. Wallin 2 Pred. 1: 185 (1824). Blyghet och blygsamhet äro alldeles icke samma sak. De Geer Minnen 1: 24 (1892).
5) [jfr fr. parfaitement i bet. ja] (numera mindre br.) ss. starkt jakande svar på frågor l. ss. bekräftande uttr.: ja, just (l. precis) så l. det. Är detta meningen? Alldeles. Plane, omnino, ja aldeles. Juslenius (1745). Polycarpus .. En liten Polycarpus! blir det ej bra? Ambrosius. Åh, ja, min Måg! ja, aldeles ja! Envallsson Slåtter. 29 (1787). Blanche Bläckst. 22 (1844). Ahnfelt Bev. ord 337 (1879). Numers Kuop. 83 (1892). — jfr: Alldeles icke .. non ita est. Lindfors (1815).
Spoiler title