SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLIGATION al1igatʃω4n l. -aʃ-, l. 0104, r. (f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., fr. o. eng. alligation, af lat. alligatio, anknytning]
vbalsbst. till ALLIGERA I. — särsk. konkret
1) (föga br.) metall. motsv. ALLIGERA I a: blandning af olika metaller; legering, beskickning. Stiernhielm Arch. K 1 a (1644). Meurman (1846). Jungberg (1873).
2) (numera knappast br.) motsv. ALLIGERA I b: uppställdt l. utfördt problem i alligationsräkning. Stiernhielm Arch. K 1 b (1644). Tå ser tu, at han efter thenna Alligationen skal taga .. 10 10/19 ℔ Ingefähr. Agrelius Kort underv. 432 (1738).
Ssgr (jfr ALLIGERA I b): ALLIGATIONS-PROBLEM10— l. 0103~02. F. Svenson Probl. tydn. 31 (1876).
-REGEL~20. [af t. alligationsregel] Alligations-Regel .. el(ler) sätt att behändigt kunna uträkna Medelhalten eller Medel-priset af flera uppgifna summor i en blanning. Regnér (1780, under alliage). Jungberg (1873).
-RÄKNING~20. räknesätt, som behandlar problem angående blandning af olika slag l. halt l. värde. Zweigbergk 148 (1839, 1861). Nissen i NF (1875).
Spoiler title
Spoiler content