SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLS al4s, adv. (l. prefix; se 2 a).
Ordformer
(altz FH 4: 111 (1556), Messenius Svanh. G 4 b (1613) m. fl. al(l)z L. Petri Om nattv. B 4 b (1558), Stiernhielm Bröll. 484 (c. 1650), Börk Dar. 854 (1688). alles (bl. i 1 a) G. Josting i HSH 39: 139 (1595), Rudbeck Atl. 4: 150 (1702), Spegel Gl. 293 (1712); jfr mnt. alles nedan)
Etymologi
[fsv. alz, adverbiellt använd gen. af alder, all; jfr isl. alls, ä. d. als, alz. Ordet har i sin bet. o. konstr. (samt delvis i sin form; jfr alles) påverkats af nt. alles, als; jfr nedan]
1) [fsv. alz; jfr isl. alls] († utom i c) vid talbestämningar: i allt, inalles. Huilcke wore altz 671 personer. FH 4: 111 (1556). Tå Kon. Erich als regerat hadhe vidh pass 37 åhr. L. Petri Kr. 109 (c. 1559). Summa opå skytten (dvs. kanonerna) als bode stora och små — 44 st(ycke)n. HSH 36: 150 (1577). Krijgzöfwerster .. alz til siw och tiughu, wordo .. Fångne för Wagnen förde. Schroderus Liv. 685 (1626). Björner Vols. 87 (1737). jfr: Sedan ock the (dvs. fartygen) woro kompne als tilsamman smått och stort til Tiugu stycker. Girs G. I:s hist. 153 (c. 1630). — särsk. i de likbetydande uttrycken:
a) [jfr det likbetydande holl. in alles; jfr äfv. mnt. in als (nicht)] (†) (ut)i alls (l. alles). Uthi alles 28 Fiorder. G. Josting i HSH 39: 139 (1595). Stiernhielm Arch. L 2 b (1644). Så att vi uti alls 45 segel räknade. Dahlberg Dagb. 28 (c. 1660). Rudbeck Atl. 4: 150 (1702). I alls. Sahlstedt (1773). I alles. Sjögren (1795, 1814, under omnino). — jfr INALLES.
b) [jfr mnt. alles unde alles, als unde als, helt o. hållet] (†) alls och alls. Om än Konung Eumenis .. Folck ther til komme, blifwer dogh Footfolcket als och als icke öfwer siutusende. Schroderus Liv. 815 (1626).
Anm. Gm mekanisk öfvers. af ett t. originals alles und alles har uttr. äfv. kommit att användas i bet.: alltsamman. Alt thetta onda, lögn, skrymterij, falskheet, Gudz ordnings förachtelse .. alz och alz flyter thet vthaff otronne. L. Petri Om nattv. B 4 b (1558). jfr Därs. C 2 a.
c) [sannol. en på missförstånd beroende ombildning af b l. af ett nnt. motstycke därtill] (hvard.) alls om alls1 0 4. Sahlstedt (1773). Riket säges vara skyldigt allsomalls 2 à 3 tusende tunnor guld. C. A. Ehrensvärd (1789) hos Warburg 205. San Marino, med .. 7000 innevånare alls om alls. Rydqvist Tid. 1: 38 (1840). SAOB (1870). (Barnen) hafva alls om alls varit fyra. Hertzberg Bilder 1: 116 (1883). SDS 1897, nr 83, s. 3. — jfr allt som allt (se ALL, adj. X 2 g).
2) [jfr med afs. på bruket eng. at all, med afs. på betydelseutvecklingen fr. du tout] ss. förstärkning till en utsatt l. tänkt negation: alldeles (se d. o. 4), rakt, absolut (ingen l. icke), öfver hufvud, (någon l. ingen) som helst, (icke) den l. det minsta. — jfr PLATT, SLÄTT.
a) [fsv. alz ängte; jfr isl. alls ekki, mnt. alles nicht] vid utsatt negation i uttr. alls ingen, ingen alls; alls inte, inte alls o. d.
α) vid motsats mot en i ngt afs. begränsad negation eller på annat sätt uttryckt inskränkning, angifvande en negation ss. gällande utan begränsning. Thet war sagt them gamblom, Tu skall icke sweria tigh meen, .. Men iach sägher idher, ath j skolen alzintit sweria. Mat. 5: 34 (NT 1526). Ganske lithen eller och til äventirs alzinghen rätt. RA 1: 196 (1533). Föga eller allzingen tro. Handb. 1693, s. 15. (Publiken) känner deras (dvs. konungarnas) arm; men föga deras ansigten, ännu mindre deras skick, och alsintet deras hjertan. Kellgren 3: 273 (c. 1780). Det är icke så farligt, ja troligen icke farligt alls. Bremer Dal. 309 (1845). Utan pendel går icke uret rätt, utan lod går det icke alls. C. A. Hagberg Minnest. 9 (1847). De gumpfotade simfoglarna .. kunna .. blott dåligt, eller allsicke gå. Sundevall Zool. 94 (1858, 1864).
β) utan dylik motsats, ss. allmän förstärkning till negationen. Haffuom wij någhon fördeel för them? .. Alszingen. Rom. 3: 9 (NT 1526). Sådant kunde alts intet hielpa. Tegel G. I:s hist. 2: 100 (1622). Hälsan är Alt. Alt, Alt är altzinte, thär intet är Hälsan. Stiernhielm Häls. (c. 1650). Hvar som bryter sig in .. til at stiäla, ändoch han alsintet finner eller tager; straffes första gången med nijo par spö. MB 40: 6 (Lag 1734). Jag tyst till enbetsängen flyr: / Och ingen alls mig saknar. Tranér Anakr. 203 (1830, 1833). Det var nästan icke kallt alls. Almqvist A. May 23 (1838). Ser ni då intet der? .. Nej, intet alls. Hagberg Shaksp. 1: 379 (1847). Allsintet nytt. Därs. 2: 145. Jag bad få slippa, men det halp ej alls. Snoilsky 2: 105 (1881). (Det vore) dårskap att tillåta ett giftermål, där ingen förmögenhet alls finnes. De Geer Minnen 1: 100 (1892). Här (i öknen) finnes alls intet. 4 Mos. 11: 6 (öfv. 1893). — (föga br. uttr.) Aldrig alls. Thomander Skr. 3: 377 (1826). Vi ha inte träffats stort alls under hösten. Tavaststjerna Barnd. 127 (1886). — med mindre br. ordföljd. Inga straffarter böra alls brukas, som under det de träffa den skylldige, tillika träffa den oskylldige. Biberg 3: 329 (c. 1823).
b) i fall, då nekande tanke ligger bakom, utan att ngn egentlig negation finnes utsatt. Anm. I de flesta hithörande fall begagnas i skriftspråk oftast ngt annat uttr., vanl. öfver hufvud, ibland någonsin, i något afseende, den l. det minsta osv.
α) vid utan, knappt o. liknande ord. Han hade knappt några pengar alls. — med mindre br. ordföljd. Man svingade sig opp (på hästen), antingen utan alls något biträde, eller med tillhjelp af lansen. Palmblad Fornk. 1: 128 (1843).
β) (i sht hvard.) i bisats, hvars innehåll gm hufvudsatsen på ett l. annat sätt negeras. Jag tror inte, att han kommer alls. Topelius Fält. 1: 174 (1854). Olyckligtvis begynte man sedermera betvifla, att nämnda ihåligheter alls innehålla någon vätska. Rein Psyk. 1: 426 (1876). (Darwin) förnekar att skönhet och mångfald äro några verkliga intressen alls i naturen. Quennerstedt Agnost. 42 (1888). — jfr: Du får låta bli att gå dit alls.
γ) i (särsk. tviflande) fråga. Har du läst öfver alls? Jag undrar, om han har några pengar alls (äfv.: om han alls har osv.); jfr β. Hvad förmåga har menniskan verkeligen att alls med bestånd något känna ..? Biberg 1: 339 (c. 1820).
δ) i villkorssatser (o. deras bisatser) samt satsförkortningar med motsv. bet. Detta måste vara hans mening, om han har någon mening alls. En stund, en stund jag vill dig binda — / Så framt du ens får resa alls. Wirsén Dikter 142 (1876). Den bildade mannens hustru, om hon annars är så mycket räddad från nervsvaghet, att hon kan uträtta någonting alls, har alldeles tillräckligt att göra. Wikner Vitt. 198 (1880). Om dessa frågor alls kunna besvaras. Rein Psyk. II. 1: 53 (1891). Retningen (måste) hafva en viss intensitetsgrad för att alls frambringa någon sensation. Därs. 308.
ε) (mindre br. i skriftspråk) i en del andra uttr., vid hvilka en nekande parallellsats l. annat uttr., som enl. föregående mom. kunde innehålla alls, föresväfvar den talande. Innan jag sett henne alls, hade hon känt igen mig (jfr: Jag hade icke sett henne alls, då ..). Först i femte klassen lästes någon katekes alls. Att jag alls kom att befatta mig med denna sak, hade sina särskilda orsaker (jfr: Jag hade inte alls tänkt befatta mig därmed). Först nu såg jag honom alls. Geijerstam Kampen om kärlek 47 (1896).
Anm. till 2. I ä. tid förekom ordet blott tillsammans med utsatt negation (jfr a) o. då ställdt omedelbart före densamma, vanl. också sammanskrifvet med negationen till ett ord (allsingen osv.) o. trol. uttaladt under samma accentform som negationen (i vers ofta ∪ — ∪, t. ex. Stiernhielm Häls. (c. 1650), men äfv. — ∪ ∪ Stiernhielm Bröll. 484 (c. 1650)); jfr alsi`ngen Weste (1807). Ännu Heinrich (1814) betecknar det som oskiljaktig partikel. Numera (ss. det synes ungefär från 1800-talets början) ställes ordet i talspråk oftast o. äfv. i vårdadt skriftspråk ej sällan efter negationen, t. ex. ingen alls, ofta äfv. efter hela det negerade uttr., t. ex. inga pengar alls, jag har inte sett henne alls, samt kan till o. med stå utan negation (jfr b). I sammanhang med denna större syntaktiska själfständighet står uttalet med egen hufvudaccent al4s in3te2, hvilket motsvaras af skrifningen i två ord. Den ngn gg förekommande sammanskrifningen allsinte motsvaras af uttalen 032, 400. Ordföljden har äfv. i fallet b något vacklat. I nämnda fall sättes alls, någon, något förekommer i satsen, vanl. efter detta pronomens hufvudord. I ngra af de ofvan anf. exemplen förekomma afvikelser från här meddelade uppgifter rörande ordföljden; de hafva anmärkts bl. då de synts främmande för nuv. såväl skrift- som talspråket.
Spoiler title