SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLSKÖNS al4ʃöns l. al3~ʃön2s l. ~ʃø2ns (Weste har båda accentformerna). Anm. Uttalet med ʃ för etymologiskt berättigadt angifves redan af Hof Skrifs. 233 (1753) o. bestyrkes senare af Järta V. skr. 2: 603 (1833; gm ordlek: allsköns o. all skön diktkonst). Sannol. bör vid skrifningar, sådana som alzköns (O. Petri Jesu pina H 2 a (c. 1550), Fosz 384 (1621), Spegel Guds verk 279 (1685)), alszkiöns (Lucidor Hel. D 3 a (1672), Hh 3 a (1673)), åt ordets första del tillerkännas ljudvärdet als-.
adj. oböjl.; förekommer bl. attributivt.
Ordformer
(alltsköns Leopold 4: 134 (c. 1820; framför neutralt sbst.); all sköns Wennerberg 2: 130 (c. 1848); jfr anm. 2)
Etymologi
[fsv. alskyns, alzsköns, gen. af alder, all, o. kyn, slag; jfr KÖN; jfr isl. alls kyns, d. alskens, äfvensom mnt. alrekunne; jfr Rydqvist Hist. språkf. 14 följ.]
eg.: allt slags, af alla slag, allahanda.
1) (numera föga br. utom i b) motsv. ALL, adj. II, äfvensom V: af alla (tänkbara l. befintliga) slag; all (se d. o. II, äfvensom III). Frels migh aff alzköns wådhe. Andel. psalm. 173 (1614); jfr Ps. 142: 4 (1695). Gud .. oss .. werdigas bewara för alskiöns skada til lif och siel. Gustaf ii Adolf 548 (1632). Stiernhielm Herc. 445 (1668). Den, du tar / I ditt försvar, / Han trygghet har / I allsköns nöd och fara. Ps. 195: 6 (1819). Bort med allsköns hufvudbry ..! C. F. Dahlgren S. arb. 3: 212 (1822). Järta V. skr. 2: 603 (1833). (†) Migh är giffuin alzköns macht, / Både j himmelen och på iord. O. Petri Jesu pina H 2 a (c. 1550). — särsk.
a) (föga br.) vid ett af utan styrdt sbst.: något slags; jfr ALL, adj. VII. Denna utan alsköns Bitterhet .. författade .. Skrift. DA 1793, nr 291, s. 2. Leopold 4: 134 (c. 1820). Utan allsköns ceremoni. G. Renholm i SDS 1882, nr 314, s. 2.
b) i en del förb. med abstr. sbst., i hvilka begreppet slag trädt tillbaka o. ordet antagit samma bet. som ALL, adj. III; i sht i uttr. i allsköns ro o. vissa därmed likartade vändningar. Erik .. rymde .. i allsköns tysthet både från riken och krig. Fryxell Ber. 2: 152 (1826). Sandels han satt i Pardala by, / Åt frukost i allsköns ro. Runeberg 2: 74 (1848). I allsköns lugn. SD (L) 1897, nr 274, s. 1. jfr: Allsköns .. brukas blott i några sammanställningar: ”i allsköns ro, i allsköns maklighet”. Almqvist (1842). — (mindre br.) I allsköns fröjd och gamman. J. G. Oxenstierna 1: 230 (1783; arkaiserande). Med allsköns rätt. Ljunggren Sm. skr. 3: 113 (1881).
2) (mindre br.) med all- i försvagad bet., = ALLAHANDA I 2. Alsköns fruchtbare Trä, Pomerantzer, och Candiske drufwor, / Alstädes, här och där wid wägen .. finnas. Stiernhielm Herc. 263 (1668). Hon .. lofvade mig alskiöns nöje och rolighet. Lagerström Bunyan 1: 101 (1727). Han hade i sin hird en mängd af allsköns lekare .. och allsköns trollkunnigt folk. Säve Yngl. 27 (1854; isl. allskonar). Här hamnade .. skottar och allsköns andra folk. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 59 (1881). — i sht vid sbst. med mindre god bem. Medh alzköns list. Fosz 384 (1621). ”Digerdöden” .. (var) en följd af krig, hunger och allsköns elände. H. Wieselgren i Bok om Sv. 2: 22 (1893).
Anm. 1. I flere fall, särsk. i språkprof från ä. tid, är det omöjligt att med full visshet afgöra, om ordet har bet. 1 l. 2.
Anm. 2. I en från medeltiden (jfr Medelt. dikt. 171) kvarstående psalm, Ps. 1536, s. 25, förekommer formen alskons, bildad af ett med fsv. kyn liktydigt *kon [jfr fsv. alzkons, alzkona, isl. allskonar].
Spoiler title