SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLUVIUM alɯ4vium l. alɯ3vium2, n.; best. -viet, i best. anv. äfv. utan slutart.; pl. -vier.
Etymologi
[jfr t. o. eng. alluvium, af lat. alluvium, eg. n. af adj. alluvius, bildad gm uppsvämning, af ad o. stammen i luere, skölja]
geol. jord(lager), som afsatts i jämförelsevis sen tid. Alluvier, som ännu fortfara att bildas. Hisinger Ant. 7: 140 (1840). Detta område (har) uppkommit genom en gradvis gående höjning af alluvium. Lindström Bates 132 (1872). Alluvium .. l. alluvialbildningar .. kallas alla de aflagringar .., som blifvit bildade under den historiska tiden och som ännu i dag på många ställen fortfarande bildas. E. Erdmann i NF (1875).
Spoiler title
Spoiler content