SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALMANDIN al1mandi4n, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(alabandin Rinman (1788). alamandin Dens. (jämte almandin upptaget som biform till föreg.))
Etymologi
[jfr t. almandin, eng. almandine, ä. eng. alabandine, fr. alabandine, alamandine, af mlat. al(a)mandina, alabandina (gemma), ädelsten från Alabanda (en stad i Karien)]
miner. ett slags granat. Alabandin, eller Almandin, är en Sten af mörkröd färg, dragande i Purpur och föga hård. Rinman (1788). Den ädla granaten, af hvilken en varietet kallas almandin. Cleve i NF 5: 1450 (1882).
Ssgr: ALMANDIN-RUBIN103~02. = -SPINELL. Uppf. b. 3: 248 (1873).
-SPINELL~02. De blåaktigt röda (varieteterna af ädel spinell kallas) almandinspineller. A. Sjögren i NF 15: 256 (1890).
Spoiler title
Spoiler content