SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AMBRA am4bra, äfv. am3bra2 (a´mbra Weste; àmmbra Almqvist, Dalin), r. l. f. ((†) n. Linné (1731) hos Fries Linné 107); best. -an.
Ordformer
(amber Stiernman Com. 4: 1067 (1688), Weste (1807, under ambra; anf. ss. m. o. med uttalet a´mber), Almqvist (1842; anf. ss. en utdöende form). ambar Rinman (1788; med hänvisning till ambra))
Etymologi
[jfr t. amber, ambra, fr. ambre, eng. amber, mlat. ambra, af arab. ”anbar i bet. 1 a]
1) i eg. bet. om vissa kådartade ämnen med aromatisk lukt. B. Olavi 152 b (1578).
a) gråbrunt, vaxlikt ämne, som träffas flytande på hafsvattnet inom tropikerna o. anses vara ett slags tarmsten hos kaskelotten (pottfisken); ofta i den likbetydande förb. grå ambra [jfr fr. ambre gris samt AMALEGRIS]. Lijka som man Ambra eller Desme i en dwk inbundne (dvs. knöte in), wänder thet doch icke igen at gifwa sin godha lucht ifrån sigh. Fosz 579 (1621). Cronstedt Min. 132 (1758). Ambra (brukas) til parfume och rökelse. Rothof (1762). Ambre gris, den Spräckliga Ambern. Orrelius Köpm.-lex. (1797). God ambra är fast och ogenomskinlig, har en ljusgrå, utpå mörkare färg, och är genomskuren af gula eller rödagtiga strimmor. Berzelius Kemi 6: 753 (1830). I .. (kaskelotens) tarmkanal finnes .. den till parfymerier begagnade grå ambran. Thorell 2: 125 (1861). Af jasmin och ambra kretsar / En parfym i rymden kring. Wirsén Dikter 53 (1876). — (†) ett stycke ambra? Alcican som ljkt een Ambra luchter. Spegel Guds verk 119 (1685). — jfr: Under namn af hvit ambra förekomma några preparater i handeln, hvilka äro med konst beredda, men dessa äro alldeles odugliga till parfymer. Leufvenmark i AHB 54: 3 (1871). jfr Åstrand 1: 23 (1855).
b) [jfr eng. amber, fr. ambre jaune] (föga br.) = BÄRNSTEN; i sht i den likbetydande förb. gul ambra. Under namnet Ambra innebegripes också Bernsten, men med tilnamn af Ambra Flava, eller Citrina, til skilnad ifrån Ambra Grisea, som är rätt Ambra. Rinman 1: 54 (1788); jfr a. J. G. Oxenstierna 2: 132 (1796, 1806). Långt gulare än ambra är hennes ambra-hår. Hagberg Shaksp. 6: 220 (1849). Sjögren Min. 199 (1865).
c) [jfr eng. amber, liquidamber, t. flüssiger amber] (nästan bl. i ssgr) om saften af balsamträdet Liquidambar styraciflua Lin. Ambra var fordom benämning på en välluktande balsamart (af Liqvidambar styraciflua). Cleve Handlex. (1883).
2) [utveckladt ur 1, i sht 1 a] (i poetisk framställning, i sht hos nyromantikerna o. Stagnelius) i allmännare anv. om välluktande ämne l. vällukt öfver hufvud; i ssgr ofta motsv. ett attribut: doftande, ljuflig. (När jorden) wil them (dvs. sina lockar) pudra / Må Luften öpna sig och Ambra nederskudra (dvs. falla ned?). Spegel Guds verk 116 (1685). Hvilka fläktar kring kinden i brand! / Hvilken ambra från nektar-kristallen! Valerius 2: 30 (1809). Ambran, som höjs från mitt (dvs. rosens) purprade bräm. Atterbom Lyr. 1: 24 (1811). Ej ambra plockas i vår bygd, / Ej myrrha här i tårar flyter. Stagnelius 2: 387 (1818). Andedrägtens ambra. B. E. Malmström 6: 109 (1845). Edens ambra sig förenar / med en doft af vifvans knopp. Jensen Böhm. diktn. 207 (1894).
Ssgr (de flesta till 2): A: (1 c) AMBRA-BUSKE30 ~20. Ambrabuske, balsamträd, som utdroppar en segaktig saft. Wikforss (1804, under amberstrauch).
-DAL~2. Stagnelius 2: 593 (c. 1820).
-DOFT~2.
1) om lukten af ambra. Hagberg Shaksp. 7: 298 (1849). Snoilsky 2: 41 (1881).
2) (†) = AMBRA 1 a. Åstrand (1855).
-DOFTANDE~200, adj. Ganges' / Ambradoftande strand. Stagnelius 1: 183 (c. 1818). Med rosenläppar ambradoftande / Han (dvs. Dionysos) sakta på mig blåste. Därs. 264 (1822). jfr B.
(1 a) -ESSENS~02. Leufvenmark i AHB 54: 40 (1871). jfr C.
(1 a) -EXTRAKT~02. Leufvenmark i AHB 54: 40 (1871). Det s. k. Ambraextraktet .. är en spritlösning af Ambra m. fl. välluktande ämnen. Ekenberg o. Landin 17 (1894).
(1 a) -FETT~2. ambrain. Ambrafett .. erhålles då ambra upplöses till mättning i kokande alkohol. Berzelius Kemi 6: 754 (1830). (Ambra) innehåller .. som hufvudbeståndsdel .. ambrafett, som dock icke är något fett, utan efter all sannolikhet kolesterin. Cleve Handlex. 13 (1883).
-FLÄKT~2. Stagnelius 2: 165 (c. 1820).
-FYLLD~2. B. E. Malmström 6: 90 (1844).
(1 b) -FÄRG~2. Ett band af ambra-färg. Veckoskr. f. frunt. 1824, s. 208.
(1 b) -FÄRGAD~20. Veckoskr. f. frunt. 1824, s. 208.
(1 b) -GLANS~2. (Den nedgående solens) ambra- och purpurglans. Nyblom Hum. 282 (1874, 1883).
(1 b) -GULT~2. Dalin Fr. o. sv. lex. (1842, under ambré).
(1 b) -HÅR~2. Stagnelius 2: 444 (1817). Hagberg Shaksp. 6: 220 (1849).
(1 a) -KAKA~20. Ambrakaka .. Ett slags små kakor med desman uti. Heinrich (1814).
-KNOPP~2. Violens ambraknopp. Stagnelius 1: 453 (1822).
-KYSS~2. Stagnelius 1: 463 (1821).
-LUFT~2. Hedborn Skr. 2: 71 (1812).
-LÄPP~2. Gudens ambraläppar. Stagnelius 1: 263 (1822).
(1 c) -LÖNN~2. Liquidambar L. Ambralönn. Alnarps prisförteckn. 1892, s. 34. —
-MOLN~2. Ljufva ambramoln ej stego / Från silfverfaten. Stagnelius 1: 173 (1813).
-NATT~2. Stagnelius 2: 120 (c. 1820).
-OLJA~20.
1) till 1 a. Leufvenmark i AHB 54: 63 (1871).
2) till 1 b. Ekenberg o. Landin 58 (1894).
-PÄRON~20. päronslag med ambralik lukt; jfr DESMERPÄRON. Schulthess (1885).
-SKRUD~2. (Östan) steg till jord i ambraskrud. Atterbom 1: 88 (1824, 1854).
-SKÅL~2. Vestan flägtar blommans ambraskålar. Stagnelius 1: 152 (1812).
-SLÖJA~20. Stagnelius 2: 445 (1817).
(1 a) -SPRIT~2. AHB 55: 17 (1871).
-STÄNKT~2. C. G. Strandberg 166 (1849).
(1 a) -TINKTUR~02. Leufvenmark i AHB 54: 40 (1871).
(1) -TRÄ~2. = SANDELTRÄ. Rothstein 25 (1875).
(1 c) -TRÄD~2. Liquidambar .. Styraciflua (L.) Virginskt A(mbraträd). Lilja Odl. vext. 172 (1843). Åstrand (1855).
-TÅR~2. Wallin Vitt. 2: 217 (1806).
-VINGE~20. Stagnelius 2: 144 (c. 1820; om änglar).
-VIOL~02. Stagnelius 2: 592 (c. 1820).
-VÄDER~20. doftande vind. Stagnelius 2: 402 (c. 1815).
-ÅNGA ~20. Stenhammar 165 (1798). Atterbom 1: 206 (1824, 1854).
-ÄPPLE~20.
B (†): AMBRAS-DOFTANDE, adj. Den ambrasdoftande slöjan. Leopold 3: 487 (1794, 1816).
C (†): AMBER-ESSENS. Stiernman Com. 4: 1090 (1688).
(1 b) -STEN. Orrelius Köpm.-lex. 21 (1797).
Spoiler title