SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AMYL amy4l, r. (l. m.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. amyl; ordets förra del am- utgöres af begynnelseljuden i lat. amylum, stärkelse (se under AMMELMJÖL); dess senare del är den i kemiska namn vanliga ändelsen -yl, af gr. ὕλη, ämne, substans. Namnet gafs med hänsyn därtill, att den finkelolja, ur hvilken motsv. alkohol (amylalkohol) först erhölls, afskilts från sprit, beredd af potatis- o. kornstärkelse]
kem. viss antagen, organisk radikal af kol o. väte. Berzelius i Årsber. t. VetA 1841, s. 346. Blomstrand Org. kemi 22 (1877). — jfr KLOR-AMYL.
Ssgr: AMYL-ALKOHOL03~200, äfv. ~002. Amylalkohol .. utgör hufvudmassan af den vid bränvinsbränning som biprodukt erhållna finkeloljan. Cleve i NF 1: 662 (1876).
-OXID~02. Berzelius i Årsber. t. VetA 1841, s. 346. Uppf. b. 5: 147 (1874).
-VÄTE~20. Blomstrand Org. kemi 16 (1877).
Spoiler title