SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANAFOR an1afå4r, r.; best. -en; pl. -er; l. ANAFORA ana3fåra2 l. -or-, äfv. 0400, sällan (efter den gr. accentuationen) an1afora4, r. (l. f.); best. (föga br.) -an; pl. (föga br.) -or.
Ordformer
(anapher G. Dalin (1871). -for Meurman (1846) osv.)
Etymologi
[jfr fr. anaphore, t. o. lat. anaphora samt t. anapher, af gr. ἀναφορά, af ἀνά, åter, o. φέρειν, bära, föra]
språkv. retorisk upprepning, i sht om upprepning af samma ord i början af koordinerade satser. Alexanderson i NF (1876). K. F. Johansson Därs. 19 (1895).
Spoiler title