SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANAPEST an1apäs4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. anapäst, fr. anapeste, af lat. anapæstus, af gr. ἀνάπαιστος, eg. tillbakaslagen, återstudsande; jfr eng. anapest]
metr. versfot, bestående af två korta (l. svagtoniga) o. en lång (l. starktonig) stafvelse (∪ ∪ —). Regnér Metr. öfv. 25 (1801). Tegnér 5: 426 (1825). Anapest .. är den omvända daktylen. Enberg Sv. spr. 409 (1836). I den första (delen af den s. k. parabasen) talar chorförarn, merendels i anapäster, till allmänheten. Palmblad Fornk. 2: 376 (1845). Beckman Versl. 53 (1898). Anm. I ä. tid användes vanl. den lat. formen anapæstus; pl. -i. Arvidi 182 (1651). Schedvin Lat. prosod. 37 (1759, 1775).
Spoiler title
Spoiler content