SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANBRINGA an3~briŋ2a (a`nbringa Weste), v. -ar, -bragte, -bragt, -bragt, äfv. -ade, -at, -ad; se för öfr. BRINGA, v. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Etymologi
[af nt. o. t. anbringen; jfr d. anbringe, holl. aanbrengen]
— jfr BRINGA AN.
1) [jfr holl. de opperman brengt de steenen en de kalk an] (†) föra (ngt) fram till (dess) plats l. bestämmelseort l. till (ngn); tillföra, öfverbringa. (Att betala) the Lybske for the skiip och alt annet szom the hans nådz kon: Ma:t .. anbragte vnder hans nådz regimentz förste begynnelsse. G. I:s reg. 10: 78 (1535). Våre Befälhafvare skänkte dem deraf (dvs. af vatten o. proviant) så mycket, som både våra och deras slupar hunno anbringa. Sparrman Resa 1: 9 (1783). — föra (med sig) o. öfverlämna. De fremmande, som komma något att hämpta, skola alldrig effterlåtas att bårttaga ett eller annat .., där de icke .. medh sigh anbringa .. desz Wärde i andra Wahror. Rålamb 13: 112 (1690).
2) [jfr ä. d. anbringe, holl. iemand een bericht aanbrengen, t. gesuch, klage, beschwerden anbringen] (†) (muntligen l. skriftligen) framföra l. frambära l. framställa l. framlägga; förebringa, föredraga, anföra, andraga. Gyldenhielm Capt. 170 (1649). (Sändebuden) skulle (redan) wara på wägen, til at anbringa hoos Kongl. Mtt. wisse Saker. N. Av. 29 Maj 1656, nr 2, s. 1. Därs. 17 Juli 1656, Underr. B 1 a. Der någon (på riddarhuset) skulle hafva något at anbringa, åligger honom sig hos Landt-Marskalken at angifva. 2 RARP I. 2: 284 (1720). (Han) blef stämd af Hof-Rätten att svara till åtskilliga emot honom anbragta klagomål. Hallenberg Hist. 5: 150 (1796). Han kunde ingenting deremot a(nbringa). Meurman (1846). Saken anbringades inför ständerna. Svedelius i SAH 46: 188 (1870). — jfr ANBRINGAN, ANBRINGANDE, ANBRINGNING.
Anm. Motsv. t. o. holl. vb hafva äfv. bet.: framföra (skvaller l. förtal), baktala. Till denna bet., som möjl. äfv. förekommit hos det sv. vbet, sluter sig ANBRINGARE 1.
3) (†) om tid: använda l. tillbringa (så l. så). Heela denne dagen war anbracht uthi Rikzdagz-Besluthetz underskrifwande. RARP 4: 454 (1650).
4) [jfr d. anbringe et skab i væggen, holl. die sieraden zijn hier slecht aangebracht, t. einen haken an der wand anbringen] (nästan bl. i skriftspr.) sätta l. ställa l. lägga l. fästa l. placera (ngt ngnstädes, i sht på ett ställe, där det passar l. anses passa, l. på ett visst sätt); applicera. Weste (1807). Den i hörnet af .. vapenskölden anbragta ruta. Adlerbeth Åm. i VetA 1817, s. 4. Små, nära till taket anbragta fönster. Atterbom Minnen 367 (1818). Lavement .. Anbringas bäst med enkom lavementsspruta. Hartman 400 (1828). Ett fint .. smink anbragtes på de bleka kinderna. Topelius Fält. 5: 379 (1867). Kanslern skall anbringa sigillen. Ljunggren SAHist. 1: 32 (1886). Bänkar voro anbrakta å bryggan. Rydberg Vap. 59 (1891). (Terrakotta-)Målningen anbragtes i äldre tid i svart eller brunt på ljusare .. botten. Upmark i NF 16: 63 (1891). — särsk.
a) applicera (en kraft o. d.). En annan kraft, anbringad i samma punkt. Fock Fys. 34 (1859); jfr ANBRINGNINGS-PUNKT.
b) [jfr t. sein geld anbringen] (mindre br.) om (penning)medel o. d.: placera. Hvar och en, som ägde capitaler, kunde sjelf i handel och näringar .. fördelaktigt anbringa dem. Palmblad Fornk. 2: 503 (1845). Fahlbeck Sv. nat. förm. 66 (1890).
c) [jfr d. en ilde anbragt vittighed, t. ein übel angebrachtes wort] i fråga om muntlig l. skriftlig framställning. Lindfors (1815). Illa anbragta .. bibelspråk. Thomander Skr. 2: 520 (c. 1830). De (i talen) med vislig måtta anbragta skildringarnas skönhet. Järta V. skr. 2: 80 (1838). Jag har anbragt några skämtsamma infall i mitt föredrag. Nyblom M. Twain 1: 86 (1873). jfr: Oftast anbringa de (dvs. de gamle mästarna i tonkonsten) .. i början af satsen en sträng imitation. Wegelius Musikl. 2: 65 (1889).
d) (föga br.) närmande sig bet.: frambringa; jfr 5. Konsten, att vid skådespelet väl anordna händelserna. och anbringa effekt. Rydqvist i SAH 12: 438 (1827).
5) (†) ställa till, åvägabringa. Att the icke anbringe någott perlementte (dvs. oväsen, krakel) eller offuerfalle wåre Embetzmän ther på gården. RR 31 Mars 1548, fol. 66.
Spoiler title
Spoiler content