SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANDRAGANDE an3~dra2gande (a`ndragande Weste), n.; best. -et; pl. -en.
vbalsbst. till ANDRAGA. — särsk.
1) till ANDRAGA 3. Skriften gör sig ingen möda med andragandet af någon enda sådan omständighet. Thomander Pred. 2: 306 (1849). — konkretare: (muntligt l. skriftligt) anförande. (Sändebuden åberopade sig) på Churfurstens Sendebudz andragendhe. A. Oxenstierna Skr. 1: 148 (1628). Landtdagsman bör iakttaga allvar och hofsamhet i sina andraganden. FFS 1869, nr 11, s. 3. Odhner G. III:s hist. 1: 204 (1885). Ett andragande om inrättandet af ett offentligt sjukhus. Hjelt 3: 3 (1893). Mot förslaget .. afgaf Wallenius ett långt andragande. Heikel Filol. 261 (1894). — särsk. (numera knappast br.) till ANDRAGA 3 b. Citation, or quoting, citation, andragande. Serenius (1734).
2) (†) (växels) dragande. Om Wäxelers Andragande. Hortulanus I 4 b (1674).
Spoiler title
Spoiler content