SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANEMOMETER an1emωme4ter l. 01—, l. -må- l. -mo-, r.; best. -n; pl. -metrar ((†) -metrer Fischerström 2: 227 (1780)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. anemometer, fr. anemomètre, af gr. ἄνεμος, vind; se för öfr. METER]
apparat för uppmätande af vindstyrkan, vindmätare. (A. Celsius) brukade .. (till uppmätande af vindstyrkan) ingen annan Anemometer. än en stor Ek. Wargentin i VetAH 23: 177 (1762). Hildebrandsson Buchan 150 (1874). S. A. Andrée i Tekn. tidskr. 39 (1889). tekn. allmännare, om apparat, som uppmäter en luftströms styrka. Tekn. tidn. 1871, s. 326. Tekn. tidskr. 1892, s. 20. — jfr DIFFERENTIAL-, HASTIGHETS-, TRYCK-ANEMOMETER.
Ssg: ANEMOMETER-STÅNG10— l. 01030~2. Rubenson i NF 1: 749 (1876).
Spoiler title
Spoiler content