SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANFÖRVANTSKAP an3förvant~ska2p l. -fœr- l. 30~20 (ànnförvánntskap Almqvist), r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. anverwandtschaft, holl. aanverwantschap]
(mindre br.) förhållande(t) l. egenskap(en) att vara anförvant.
a) till ANFÖRVANT I 1 a: släktskap, frändskap. Nära anförvantskap med någon. Upsaladrottarne berömde sig af sin anförvandtskap med sjelfva Gudarne. Holmberg Nordb. 616 (1854). jfr: Jag (hade) .. druckit brorskål med en Kråka, dessutom ofta på skämt fått heta Ottar Vändilkråka, och (hade) således .. någon anförvandtskap med slägten (Kråka). Cederborgh OT 1: 29 (1810). — (knappast br.) konkretare: släktskapsförbindelse(r); släkt. Carl Knutsson hade genom sina rikedommar, höga anförvantskap (m. m.) .. blifvit den mägtigaste .. Person i sitt fädernesland. Botin Utk. 449 (1764).
b) till ANFÖRVANT I 1 d: tycke l. likhet l. (partiell) öfverensstämmelse (med ngt). Den stationära bildning dessa begge länder (dvs. Kina o. Japan) framvisa .. (uppenbarar) i många fall sin nära anförvandtskap med flera af nutidens Ledares åsigter. Forsell Stat. 219 (1831, 1844). Dalin (1850). Hans skaldelynne har ngn a(nförvantskap) med Topelii. Hahnsson (1884).
c) (knappast br.) kem. frändskap. Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content