SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANFALL an3~fal2, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(ahn- G. I:s reg. 17: 98 (1545). andt- Därs. 2: 172 (1525); se nedan. — -fald Tegel G. I:s hist. 1: 209 (1622). -falle G. I:s reg. 2: 264 (1525; möjl. pl.))
Etymologi
[fsv. anfal, af mnt. anvall l. t. anfall; jfr d. anfald samt AN, adv. II 4; formen andtfal (jfr fsv. andfall) beror sannol. på anslutning till and-, ä. form af AN-, prefix2, l. det däremot svarande t. ant-]
angrepp, attack, öfverfall. — jfr HUFVUD-, MOT-ANFALL m. fl.
1) motsv. ANFALLA 1 a. Ett allmänt anfall. Anfall öfver hela linjen. Ett afgörande anfall. Anfall med bajonett. Blåsa l. slå till anfall. Gå l. skrida till anfall. Ett väl ledt l. utfördt anfall. Tillbakavisa ett anfall. Förnya anfallet. Ett låtsadt, fingeradt anfall. Rikta ett anfall mot fiendens vänstra flygel. Han är rustad både till anfall och försvar. (Om) kong Cristiern .. ville göra något anfal. skada eller fördarff in opå något åff tesse trenne rijke. G. I:s reg. 5: 136 (1528). (Judarna församlades) at the skulle göra anfall på them som them ondt empnadhe. Est. 9: 2 (Bib. 1541). Imedlertid emottog den Svenske Soldaten helt modigt alla anfall på eftertropparna. Schönberg Bref 2: 325 (1778). Et enda anfall än — och Sverge räddas kan. Kellgren 1: 32 (1786). Sjelfva anfallet på fiendtliga squadron kallas choc. Regl. f. kav. 3: 159 (1793). Björnens anfall mot djuren sker alltid i upprätt ställning. Nilsson Fauna 1: 199 (1820, 1847). Tillintetgjordt fann fienden sitt anfall innan kort. Runeberg 2: 55 (1848). Då tecken till anfall gafs, kastade sig de unge soldaterne oförskräckt mot tyskarne, som icke längre kunde hålla stånd mot det omfattande anfallet. Rappe Nordarm. 31 (1874). Offensiv .., anfall .. (kallas) den krigshandling, genom hvilken man sträfvar att uppsöka och slå sin motståndare. C. O. Nordensvan i NF 12: 132 (1888). — (†) konstrueradt med i. Börk Dar. 398 (1688). Saxernas anfall i Warsau. Nordberg 1: 543 (1740). jfr: Ith anfal in j blegingh. G. I:s reg. 3: 259 (1526). — särsk.
a) fäkt. Ling S. arb. 3: 692 (1820). Anfallet, till hvilket höra såväl rörelser med vapnet som förflyttningar med kroppen, sker antingen genom utfall eller marscher eller båda delarna. Törngren i NF 5: 559 (1882). — jfr TEMPO-ANFALL.
b) med afs. på spel, t. ex. schack. Björn, jag ser, du tornet hotar, / men ditt anfall lätt jag motar. Tegnér 1: 32 (1825). Wilson 28 (1888).
c) motsv. ANFALLA 1 a β, om naturkrafter. Flodens anfall. J. G. Oxenstierna 2: 74 (1796, 1806; om öfversvämning). Vinden hven rundt om huset och gjorde ett ursinnigt anfall på förstudörren. Nyblom Hum. 86 (1874, 1883).
d) med afs. på andliga fiender. (Hvilken) acht haffwer ther vppå hwarest dieffwulen wil göra oss noghot anfall. O. Petri 2 Post. 90 a (1530). jfr: Den svage .. röner ofta dess (dvs. syndens) anfall. Ödmann Anv. t. skrift. 20 (1823). jfr äfv.: Dödens anfall. Dalin Arg. 2: 358 (1734, 1754); jfr 3.
e) i annan oeg. anv. Med milda blickar jag (dvs. Potifars hustru) mitt första anfall giorde (näml. på Josef). Kolmodin Qv.-sp. 1: 144 (1732). Hvad anfall gör han ej uppå den skönas hjerta. Zibet 17 (1765). Tappert var anfall / både mot skinka och soppa och fisk, mot stek och mot pudding. Tegnér 1: 247 (1841). På våren 1876 gick man på vanligt sätt med slädar till anfalls (mot nordpolen). R. Kjellén i Nord. tidskr. 1894, s. 111; jfr ANFALLA 1 a γ.
2) motsv. ANFALLA 1 b, om angrepp i tal o. skrift. Dähnert (1784). Pressens anfall mot mig. Tegnér 6: 341 (1839). Ett smädelsens anfall. Anfall på heder och ära. Ett bittert anfall i en tidning. SAOB (1870). Passionerade, lidelsefulla anfall. Björkman (1889). — om angrepp på bestående (rätts)ordning o. d. Till ständernas sammankomst måste rådet uppskjuta anfallet på prinsessans påstådda arfsrätt. Malmström Hist. 1: 186 (1855). Man skylt mig (dvs. Byron) för att jag ett anfall rigtat / Mot landets fromhet och moral igen. Strandberg 4: 198 (1857). Det, man anser sig mest kunna lägga ”bonderegementet” till last, är väl .. anfallen på grundskatterna. De Geer Minnen 2: 21 (1892).
3) om häftigt påkommen, i sht kortvarig yttring l. attack af en sjukdom l. en sinnesrörelse l. i allm. af ett fysiskt l. psykiskt tillstånd, som icke l. svårligen kan betvingas af viljan; jfr ANSTÖT, TILLFÄLLE samt ANFALLA 1 c.
a) [jfr t. der anfall des fiebers, fr. attaque] med afs. på en sjukdom l. öfver hufvud ett fysiskt tillstånd. Han fick ett häftigt l. svårt anfall åt hjärtat. Ett nervöst, hysteriskt anfall. Den sjuke (blir) vid anfallet .. känslolös, samt oförmögen at med egen kraft ändra den kropps-ställning han hade, då anfallet kom. Hjortzberg i VetAH 39: 74 (1778). Ofta påkommande epileptiske anfall. Veckoskr. f. läk. 4: 341 (1783). (Jag) Gör, vid hvart anfall af min gikt, / Ett loftal öfver måttligheten. Lenngren 129 (1795). Hon .. fick ett anfall, som liknade slag. Rosenstein 2: 77 (1813). Jag har haft ett nytt anfall af min gamla sjukdom. Tegnér 6: 229 (1833). Paroxysm .., häftigt anfall af sjukdom, såsom af feber, fallandesot, kramp, mani m. m. F. Björnström i NF 12: 814 (1888). Anfallet räcker en dag eller ock endast några timmar samt slutar vanligen med kräkning. A. Levertin i Ill. hels. 455 (1889; om migrän). Anfall af gäspningar. Dens. Därs.
Jfr DIARRÉ-, FEBER-, FROSS-, GIKT-, HICK-, HOST-, KOLIK-, KRAMP-, KVÄFNINGS-, NERV-, SJUKDOMS-, SLAG-, SVIMNINGS- samt (närmande sig b) GRÅT-, SKRATT-ANFALL m. fl.
b) [jfr t. ein anfall von eifersucht] med afs. på en sinnesstämning o. d.: raptus, ryck. Den Elefant, som var lastad med hans .. postlin. (hade) uti ett ovanligt anfall af glättighet .. skakat sönder hela servisen. Arnell LR 1: 74 (1829). Konung Hans .. (var) utsatt för anfall af ett dystert, vildt lynne. Geijer II. 2: 277 (1832). Anfall af melankoli. Bremer Grann. 2: 102 (1837); jfr a. Han gjorde det i ett anfall af vrede. SAOB (1870). Ett .. anfall af elakhet. Nyblom M. Twain 2: 161 (1874). — nära slutande sig till a. Vid minsta anfall af den allmänna versyran. Kellgren 3: 160 (1785). — mer l. mindre skämt. Ett anfall af ädelmod, af frikostighet. Ett anfall af sparsamhet. Fryxell Ber. 10: 160 (1842).
Ssgr (i allm. till 1): A: ANFALLS-AFDELNING30~ l. 31~020. mil. truppafdelning, som bestämts att utföra ett anfall. —
(1 a) -AFSTÅND~20 l. ~02. Silfversvärd 3 (1868).
-ANSTALT~02 l. ~20. Adlerbeth Ant. 1: 35 (c. 1792).
-ARBETE~020 l. ~200. belägringsarbete. H. Hamilton i VittAH 20: 36 (1849). Hazelius Bef. 243 (1857, 1864).
-ARMÉ~02. Schybergson 2: 332 (1889).
-ARTILLERI~1002 l. ~0102. Ex.-regl. f. fältart. 1893, 1: 198.
(jfr ANFALLA 2) -AXEL. (†) = -LINJE 3. Wikforss (1804, under einfallsloth).
(1 a) -DEL~2. Klingan delas .. i tvenne delar: .. försvarsdelen och anfallsdelen. Ling S. arb. 3: 690 (1820).
-FART~2. Rytteriets förnämsta styrka ligger i den våldsamma anfallsfarten. Hazelius Förel. 288 (1839). Kindblad (1867).
-FLOTTA~20. GHT 1897, nr 66 A, s. 2.
-FRIHET~20 l. ~02. en försvarsställnings egenskap att gifva försvararen tillfälle att utveckla sig o. framgå till anfall. Tingsten Anv. takt. 97 (1887).
-FRONT~2. den del af en befäst ställning, mot hvilken ett anfall (lämpligast) riktas. Busch Fästn. 118 (1880, 1888).
-FÄLT~2, framför en fästning l. fältställning. Uggla i NF 4: 581 (1881).
-FÖRBUND~02. Bergklint Sam. II. 1: 37 (1784, 1802). Afslutandet af ett ömsesidigt anfalls- och försvarsförbund. Beskow i SAH 44: 318 (1868). Redan midsommarstiden 1709 förnyade konung August i Polen och konung Fredrik IV i Danmark anfallsförbundet mot Sverige. Läseb. f. folksk. 549 (1892).
-GRAF~2. löpgraf, som anlägges framåt mot fienden. Busch Fästn. 113 (1880, 1888).
-HÄR~2. Sverige såg (efter slaget vid Helsingborg) för sista gången spillrorna af en dansk anfallshär lemna Skånes kust. Oscar II Skr. V. 1: 8 (1859, 1892).
-IFVER~20. Stiernstolpe DQ 1: 105 (1818). (Om) man tvärstadnar, för att sigta, .. är all anfalls-ifver, all anfalls-fart förbi. Hazelius Förel. 193 (1839).
-KOLONN~02. för anfall uppställd kolonn. Hazelius Förel. 197 (1839). Med en bataljon .. på hvar sin sida om landsvägen .. rycker anfallskolonnen fram. NDA 203 (1876—77). särsk. till 1895 gällande beteckning på en af bataljonens uppställningsformer: kolonnlinje. J. A. Hazelius enl. SAOB (1870). I anfallskolonn äro kompanierna, formerade i kolonn på plutons front(,) .. ordnade på samma linie. Ex.-regl. f. inf. 1871, 3: 2.
-KRAFT~2. Hazelius Förel. 277 (1839). särsk. till 1 c: Fiskaren .. nappar qvickt lofvartsåran af tullen och slår .. den .. anrusande ”störtsjön” i flinten, som dermed tros mista sin mesta anfallskraft. Säve Hafv. sag. 61 (1880).
-KRIG~2. Bergklint M. sam. 1: 81 (1781). Sitt krig mot Ryssland kallade .. (G. III) sjelf ett försvarskrig; hans motståndare kallade det ett anfallskrig. Atterbom Siare 4: 300 (1847).
-LINJE~20.
1) linje, bildad af de i ett anfall aktivt deltagande trupperna. SAOB (1870). Den egentliga anfallslinien af infanteriet skrider emellertid jemnt framåt. Nordensvan Vapensl. stridss. 130 (1891). GHT 1895, nr 218, s. 2.
2) fäkt. Anfallslinien (kallas) .. den linie, i hvilken främre foten i gardställningen står. Nyblæus Fäktl. 29 (1876).
3) (†) fys. beteckning för normalen i anfallspunkten (se d. o. 3); jfr -AXEL. Wikforss (1804, under einfallsloth).
-LÄGENHET~200 l. ~102.
1) till ANFALL i eg. bet. (Dahlberg) följer .. Konungen, som reser att bese alla försvars- och anfallslägenheter vid Norrska gränsen. Nordin i 1 SAH 1: 314 (1786).
2) bergv. ställe, där grufbrytning lämpligen börjas. Weste (1807). Meurman (1846).
-MINA~20. Hazelius Bef. 260 (1836, 1864). Uppf. b. 7: 434 (1875).
-OPERATION~1002. större offensiv manöver. Lefrén Förel. 3: 255 (1817).
-ORDNING~20. särsk. sjöt. beteckning för en numera bortlagd formering af en l. tre divisioner: triangelordning. Nissen i NF 1: 755 (1876).
(1 b) -PJES~2. Handbibl. f. sällsk. 2: 263 (1839). Drottningen (är) .. den vigtigaste anfallspjesen. Wilson 30 (1888).
-PLAN~2, r. Lefrén Förel. 3: 271 (1817). Demetrii anfallsplan var rigtad mot hamnen. H. Hamilton i VittAH 20: 84 (1849). En illa anlagd anfallsplan. Beskow i SAH 41: 56 (1867).
(1 a) -PLAN~2, n. Anfalls- eller stötplan kallas det plan, som bestämmes genom 2:ne mot hvarandra stående fäktares tyngdlinier och deras främre fötters medellinier. Silfversvärd 2 (1868).
-PUNKT~2.
1) till 1: punkt, mot hvilken ett anfall (lämpligast) riktas. Ex.-regl. f. reg. t. fot 1823, 3: 20. Nicander S. arb. 2: 161 (c. 1830). Nordensvan Mainfält. 83 (1894). särsk. till 1 a. Ling S. arb. 3: 507 (1834). Nyblæus Fäktl. 42 (1876).
2) till 2. Wallin Rel. 3: 150 (1827, 1831). Inga vetenskapliga arbeten bjuda kritiken så många anfallspunkter som ordböcker. N. Linder i Sv. tidskr. 1872, s. 131.
3) motsv. ANFALLA 2 = INFALLS-PUNKT. Wikforss (1804, under einfallspunkt).
-RÖRELSE~200. Hazelius Förel. 261 (1839). Den hastiga och äfventyrliga anfallsrörelsen. Oscar II Skr. V. 3: 48 (1863, 1892). En anfallsrörelse i fiendens flank. Nordensvan Mainfält. 169 (1894).
-SIGNAL~02. Hazelius Förel. 280 (1839).
(jfr ANFALLA 2) -SINUS~20. fys. = INFALLS-SINUS. S. Klingenstierna i VetAH 15: 303 (1754).
-SKIFTE~20. (föga br.) med. tidsskifte, då man har en sjukdom ”i faggorna”; latent sjukdomsstadium, inkubationsstadium; jfr -STADIUM. Collin (1847).
(2) -SKRIFT~2. Beskow i SAH 42: 303 (1867). J. F. Nyström i NF 11: 1259 (1887).
-SPRÅNG~2. Rofdjurens anfallssprång. Palmblad Nov. 4: 34 (1851).
-STADIUM~200. = -SKIFTE. Collin (1847).
-STRID~2. Oscar II i VittAH 24: 67 (1861).
(jfr ANFALLA 2) -STRÅLE~20. [jfr t. einfallsstrahl] fys. anfallande stråle. Corvin 182, 183 (1756). Weste (1807). SAOB (1870).
-STYRKA~20. för ett anfall bestämd härstyrka. Forssell i 3 SAH 3: 199 (1888). bildl.: Rydqvist Tid. 2: 61 (1840).
-STÄLLNING~20. för anfall beräknad uppställning. Schybergson 2: 228 (1889).
-STÖT~2. mil. G. Björlin i Läsn. f. folket 1872, s. 308. De till anfallsstötens utförande framrusande trupperna. C. O. Nordensvan i NF 7: 89 (1883).
-SÄTT~2.
1) till 1. Lefrén Förel. 1: 242 (1818). Stormning .. är otvifvelaktigt det äldsta anfallssättet. H. Hamilton i VittAH 20: 51 (1849). bildl. A. G. Silfverstolpe i SAH 2: 356 (1799). Hwassers ridderlighet kände intet annat anfallssätt, än framifrån. Strandberg 1: 340 (1862).
(1 a) -TAFLA~20. se -YTA. Ling S. arb. 3: 507 (1834).
-TECKEN~20, om signal. J. G. Oxenstierna 4: 198 (1815). Carlstedt Herodot 2: 362 (1833).
-TRAF~2. (numera föga br.) hastig traf, använd vid anfall före öfvergången till galopp. Hazelius Förel. 290 (1839).
-TRAKTAT~02. Dalin (1850).
-TRUPP~2. Hazelius Bef. 155 (1857, 1864).
-VAPEN~20. De anfallsvapn, med hvilka Grekerne på afstånd skadade, voro antingen kastspjut eller pilar. Ödmann Str. förs. II. 1: 146 (1803). Anfallsvapnen delas uti eldvapen och blanka vapen. Westin i NF 17: 254 (1892). bildl. Kellgren 3: 251 (c. 1790). Till hjelm har (Luther) vetenskapen, / Pennan till sitt anfallsvapen. Strandberg 1: 117 (1854).
-VERK~2. Anfallsverken (vid belägringen af Rodus) omfattade sju torn och sex mellanstycken. H. Hamilton i VittAH 20: 85 (1849).
-VINKEL, se d. o. —
-VIS~2. adv. särsk.
1) till 1; äfv. i bild, närmande sig 2. Fullfölja krigsrörelserna anfallsvis. Hallenberg Hist. 4: 986 (1794). Skulle preussarne .. rycka söderut, kunde man möta dem anfallsvis eller försvarsvis allt efter omständigheterna. Nordensvan Mainfält. 33 (1894). särsk. i uttr. gå anfallsvis till väga. Carlstedt Herodot 3: 348 (1833). Ingen ting bidrager .. så mycket .. (till att höja truppens mod) som att .. gå anfallsvis till väga. Hazelius Förel. 147 (1839). i bild: Oppositionen började nu gå anfallsvis till väga.
2) till 3. Paroxysmvis, anfallsvis. Collin (1847). I .. (vissa) fall af hufvudvärk .. uppträder smärtan anfallsvis. A. Levertin i Ill. hels. 449 (1889).
(1 a) -YTA~20. Med anfallsyta eller anfallstafla förstås den mot fienden vända delen af egen kropp. Silfversvärd 1 (1868).
Anm. Vissa här upptagna ssgr, särsk. ANFALLS-AXEL, -LINJE (i bet. 3), -STRÅLE o. -VINKEL, torde vara bildade af ANFALLA, dock med anslutning till ssgr med anfall.
Spoiler title
Spoiler content