SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANGENÄM an3~jenä2m (a`ngenäm el(ler) ä´; l(äs) annjenäm Weste), adj. -are ((†) superl. -msta (best. f.) Fånge 5 (c. 1710)). adv. -T; jfr ANGENÄMLIGA.
Ordformer
(angenämme (best.) Tiällmann Gr. 240 (1696))
Etymologi
[af t. angenehm till annehmen (jfr ANAMMA); jfr ä. d. angenem, nt. angenam, holl. aangenaam; med afs. på bet.-utvecklingen jfr det motsv. förh. mellan got. andanems o. andniman, lat. acceptus o. accipere, fr. agréable o. agréer, äfvensom förh. mellan ANTAGLIG o. ANTAGA, ACCEPTABEL o. ACCEPTERA]
eg.: (gärna) antagen l. mottagen. — jfr O-ANGENÄM samt ANNÄM, ANNÄMLIG.
Anm. Oaktadt Luthers bibelöfv. på flere ställen har angeneme, förekommer det från t. lånade o. i den profana sv. litteraturen redan under förra hälften af 1500-talet uppträdande angenäm ingenstädes i NT 1526 l. i Bib. 1541, utan det t. ordet motsvaras där oftast (t. ex. 1 Mos. 4: 7, 3 Mos. 1: 3, 4, 7: 18, Jer. 6: 20) af TACKNÄMLIG, stundom (t. ex. 1 Sam. 2: 26, 1 Kr. 29 (”30”): 17, Ef. 1: 6) af TÄCK l. (t. ex. Luk. 4: 19, 2 Kor. 6: 2) af BEHAGLIG l. (Luk. 4: 24) af AFHÅLLEN. Ordet angenäm har icke heller senare vunnit ngn nämnvärd användning inom den religiösa litteraturen o. är öfver hufvud främmande för alla mera upphöjda stilarter, särsk. för den högstämda poesien, medan det å andra sidan är fullt br. vid omtalandet af förhållanden ur det mera förfinade, konventionella umgängeslifvet; i brefstil möter det t. ex. rätt ofta såsom ett förbindligt uttryck. Verkligen folkligt har det aldrig varit. — Fordom synes ordet hafva haft en något vidsträcktare bet. än nu. Det är för öfrigt mången gång svårt l. omöjligt att afgöra, huruvida ä. tiders förf. användt det med just den bet.-nyans, vi nu gifva däråt, l. om de afsett en annan.
1) (†; se dock a slutet) om meddelande l. gåfva l. gärd l. tjänst o. d.: med tacksamhet mottagen; välkommen, kärkommen. Ther kon: Ma:t tiil Swe(rige) kunde eller viste ath göre sin käre Swåger kon: Ma:t tiil Dan(mark) mere eller angenemere tienist(,) ther vil hans kon: Ma:t late sig finne villig och benegenn till. G. I:s reg. 10: 34 (1535). Originalet var intet ankommit, therföre vore doubblettet (dvs. kopian) theste angenemare. J. Crussbiörn (1645) i Hist. tidskr. 1895, s. 433; jfr a. R(idderskapet) o. A(deln) tackar mycket för den benägenhet, som Bårgareståndet behagat betyga emot R. o. A. medelst deras angenäma Deputation. 2 RARP 5: 61 (1727). Vadmal (var) en angenäm skänk, äfven åt en drottning. Geijer II. 2: 122 (1832). — särsk.
a) om (skriftlig) försändelse l. bref. Min kiere Syster betackar iagh för dhes tvenne angeneme brefv. Carl XII Bref 32 (1699). Jag har den ähran at tacka för min Brors sista angenäma af 27 Nov. G. Benzelstierna i Benz. brefv. 36 (1729). Dalin Arg. 1: 50 (1733, 1754). — (mindre br.) handel. Er angenäma skrifvelse .. Ihre gefällige Zuschrift. Jungberg (1873). Smedman 6: 21 (1874).
b) kär, dyrbar. (Ständerna) täcktes uthi sin mig (dvs. hertigen af Holstein) heelt angenehme wählwillia altidh att fortfara. 2 RARP I. 1: 133 (1719); jfr 2. Namn af Landsens Fader är Kongl. Maj:t fast angenämare än namnet af landets herre. Tessin Tal B 2 a (1751); jfr 3.
c) tillfredsställande, fullt antaglig, acceptabel. Wijdare låfwe .. wij .., at wij alt det som igenom .. wåre .. Legater .. bliwer afhandlat .. för gått och angenähmt .. hålla welom. Fredsfördr. 2 Okt. 1679, s. C 3 a.
2) (†) om person l. personlig egenskap: som väcker kärlek l. tillgifvenhet o. d.; älskvärd, intagande, sympatisk (jfr 3 a). Een angenähmer Siäl, som alles Hierta vann. Lagerlöf Vitt. 53 (1677). [jfr ä. t. kein prophet ist angenem in seinem vaterlande (Luther)] omtyckt, värderad. Egenskap, som giör en angenäm, An endearing quality. Serenius (1741). Et vackert (dvs. godt) upförande gör Eder angenäm hos alla. Widegren (1788).
3) som väcker (yttre) välbehag l. nöje; behaglig, treflig, nöjsam. En angenäm lukt l. smak. En angenäm nyhet l. underrättelse [jfr holl. eene aangenaame tijding]. En angenäm trakt, vistelseort. En angenäm resa, ett angenämt sammanträffande. Ett angenämt intryck. En angenäm dag, afton. Högst angenämt (att göra Er bekantskap)! Blifva angenämt öfverraskad. Nällkor (dvs. näjlikor), rosor gee then angenähmsta luckt. Fånge 5 (c. 1710). De ifrån Kiällorne, med ett angenämt susande, .. rinnande Bäckar. Ehrenadler 8 (1723). Skeppz-Bron är en af mina angenämaste Promenader. Carleson Sedolär. Mercur. III. 5: 2 (1731). Mycket angenämt väder. Humbla 214 (1740). Skall man beröfva sig angenäma beqvämligheter, för at antaga våra förfäders vildhet ..? Creutz 89 (1759). Den lifligare ålderns angenäma förvillelser. Leopold 6: 194 (1786). Hon .. har i sitt hus skaffat mig många .. angenäma stunder. Atterbom Minnen 115 (1817). Versens flytande lätthet, som så angenämt intar oss. Tegnér 3: 182 (1819). Hvad som gör det menskliga lifvet angenämt eller åtminstone drägligt, .. det är utbytet af ömsesidiga tjenster. Dens. 4: 129 (1825). Hamburg har flera vackra omgifvelser, som .. erbjuda tillfällen till angenäma utflykter. Beskow Vandr. 1: 38 (1833). Det sublima uppfattas med en angenäm känsla af underlägsenhet. Rydqvist Resa 2 (1838). Detta rosenvatten är .. särdeles angenämt att blöta på ansigtet. Lundgren 2: 99 (1858, 1874). Ananasfrukten .. är af en angenämt syrlig smak. Uhrström Hemläk. 9 (1881, 1886). — särsk.
a) om person l. personlig egenskap l. verksamhetsyttring o. d.: gm (yttre) älskvärdhet l. förbindlighet tilltalande l. tilldragande; behaglig, underhållande. En angenäm sällskapsmänniska [jfr t. ein angenehmer gesellschafter]. Angenämt sällskap, umgänge. Angenämt väsen. Tiällmann Gr. 240 (1696). Samtalet .. (var) lika angenämt som lärorikt. Grubbe i SAH 14: 38 (1830). Långt ifrån att vara hvad man kallar behagsjuk, tycktes hon dock sjelf njuta af att vara angenäm för andra. H. Lilljebjörn 2: 18 (1867). Göra ett angenämt intryck på ngn. Schulthess (1885). [jfr t. sich einem angenehm machen, fr. se rendre agréable à quelqu'un] i uttr. göra sig angenäm (för ngn), göra sig behaglig (för ngn), ställa sig väl (hos ngn). Människor, som äro under andras lydna födde, äga endast tvänne vägar, at göra lycka: antingen at de blifva nyttige, eller at de göra sig angenäma. Tessin Bref 1: 284 (1753). Rätta sättet att göra sig angenäm för andra är att alltid synas road af sällskapet och att sjelf tyckas åtnjuta mera nöje än man sprider omkring sig. Hagdahl Fråga mig 175 (1883).
b) neutralt (i best. form) ss. sbst. Förena det nyttiga med det angenäma. Det angenäma i något, l'agrément .., la douceur de qch. Berndtson (1881). — särsk. filos. o. estet. Det angenäma (är), så snart det direct rörer våra, i synnerhet yttre, sinnen, .. i allmänhet skilldt ifrån det sköna. Höijer Skr. 2: 259 (c. 1805). Ljunggren Est. 1: 25 (1856, 1869). Det ”sköna” eller ”fula” får ej förväxlas med det ”angenäma” eller ”oangenäma”. Det sköna beror af formen, det angenäma af materien. Carlson o. Steffen Psyk. 49 (1895).
Spoiler title
Spoiler content