SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANHYDRID an1hydri4d, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. o. t. anhydrid, fr. o. eng. anhydride, af gr. ἄνυδρος, vattenfri, af (ν)- privativum o. ὕδωρ, vatten]
kem. vattenfri oxid (bas l. syra); motsatt HYDRAT. Blomstrand Oorg. kemi 39 (1873). Beröfvar man syresyror vatten, uppkommer en klass kroppar, som kallas anhydrider af syror eller ”vattenfria syror”. Cleve Handlex. 351 (1883).
Spoiler title
Spoiler content