SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANIMISM an1imis4m, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. animismus, fr. animisme, eng. animism, af lat. animus, anima, själ, ande]
1) (fordom) namn på en af den tyske läkaren G. E. Stahl 1708 framställd åsikt, enl. hvilken själen är det animala lifvets princip. Broberg i NF (1876).
2) [namnet infördt af H. Spencer] dyrkan af de aflidnes andar, själakult. Animismen är enligt Spencer den äldsta religionsformen. Fischier Tiele 7 (1887). H. Schück i Finsk tidskr. 45: 149 (1898).
Spoiler title