SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANKEL 3kel2, sällan 40 (a`nkel Weste; jfr Kock Akc. 1: 195 (1878)), r. l. m.; best. -n; pl. anklar.
Etymologi
[fsv. ankol, m., motsv. fgutn. ankul, m., sv. dial. ankel, m., ackel, n. (se Noreen Ordb. öfv. Frykdalsm.), d. ankel, nor. okkel, m., mnt. enkel, n., holl. enkel, m., fht. anchal, enchil, t. enkel, m., eng. ankle; jfr sv. dial. ankla, akkla, åkkla, n. (se Rietz), isl. ǫkkla, n., nor. okla, n., äfvensom ags. ancleow, m., mnl. ancluw, anclan, holl. enklauw, m., fht. anchlâo. Se för öfr. Kluge, Murray samt Tamm Etym. ordb. Jfr AKERKULA, ANKERKNULA]
fotknöl. Tag .. Ormeskin bindt det på (barnsängs-)Quinnones Ankel, så föder hon snart och lätt. Lindh Husapot. 252 (1675). Ankel .. (i Småland:) footled, knyl. Spegel Gl. (1712). Lind (1749). Sundevall Zool. 21 (1858, 1864). Med blod nedfärgades .. / .. (Menelaos') lår och ben och prydliga anklar derunder. Johansson Hom. Il. 4: 147 (1846). Ankel .. l. fotknöl .. kallas den nedre, uppsvällda delen af underbenets båda knotor, just vid öfvergången mellan underben och fot (vrist). Düben i NF (1876). Så vadade vi i vattnet till anklarne. F. Reuter Valda ber. 1: 324 (1882). Vid ett försök .. att bestiga ett från stationen afgående tåg fick (han) begge sina fötter afskurna strax ofvan anklarne. VL 1895, nr 243, s. 3. A. Sandberg G. hus. hist. 7 (1897).
Anm. Ordet, som af Almqvist (1842) betecknas ss. dialektiskt, tyckes i nysv. endast mera tillfälligt hafva förekommit i skriftspr. o. är fortfarande i riksspr. mindre br. Jfr: (Ordet) ankel .. är allmänt i Göta dialekter och i flere nordliga .., men af hufvudstadens infödingar nu okändt, i skrift nästan obegagnadt. Rydqvist SSL 2: 40 (1857). I den vittra litteraturen förekommer ordet tidigast i ssgrna ANKEL-FAGER, -HVIT, -SMÄRT, bildade af J. V. Tranér ss. motsvarigheter till gr. καλλίσφυρος, λευκόπους o. χλιδανόσφυρος. Jfr Tranér Adnot. ad Il. IX 157 (1820).
Jfr FOT-ANKEL samt SKÖN-ANKLAD.
Ssgr (jfr anm. här ofvan): ANKEL-FAGER30~20. Tranér Hom. Il. 9: 557 (1820).
-HVIT~2. Tranér Anakr. 37 (1828, 1833).
-KNYL. (†) = ANKEL. Tranér Adnot. ad Il. IX 157 (1820).
-LED~2, r. l. m. Ena foten (amputerades), ungefär ett qvarter öfver ankelleden. VL 1895, nr 174, s. 2. —
-PRISAD~20. Johansson Hom. Il. 9: 560 (1846).
-SMIDIG~20. Ankelsmidig tärna. Ring Dikt. 46 (1888).
-SMÄRT~2. Se, vid harpoklangen dansar / Lätta, ankelsmärta tärnan. Tranér Anakr. 7 (1825, 1833). Johansson Hom. Il. 9: 557 (1846).
Spoiler title