SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANKLANG an3~klaŋ2, äfv. 3~, r. l. m.; best. -en; pl. (mindre br.) -ar, sällan -er.
Etymologi
[af t. anklang, eg.: gm tvenne kroppars sammanstötning uppkommen klang, återklang l. resonans, begynnande klang; jfr d. anklang]
— jfr KLANG.
Anm. 1:o Ordet är först under 1800-talet upptaget i sv. Dalin (1850) synes vara den förste ordboksförfattare, hos hvilken det förekommer; det betecknas af honom ss. nytt. 2:o Af Dalin (1850), Kindblad (1867), Schulthess (1885) uppgifves ordet ega bet.: klingande ljud från en kropp, då en annan stöter däremot. I litteraturen äro emellertid bl. nedan anförda bildl. betydelser anträffade; jfr SAOB (1870).
1) klang (ton, stämning, drag), som påminner om ngt annat; återklang, eko; stundom: reminiscens (af ngt); äfv.: anstrykning, tycke (af ngt). En Hymn .., i hvilken Grillparzer .. sammanflätat alla de vackraste af Sappho's .. fragmenter till ett .. Helt, som .. ger i anda, styl och verstakt en fullkomligt Grekisk anklang. Atterbom Minnen 554 (1819). Med en romantisk anklang lyktar den tjusglada själsstämningen i ”Movitz blåste en concert”. Dens. Siare VI. 1: 121 (1852). Äfven i Sverige hördes en anklang af samma tänkesätt. Carlson Hist. 2: 254 (1856). (Romanens) prosaiska språkform .. medgifver blott en aflägsen anklang af det rythmiska. Ljunggren Est. 2: 351 (1860, 1883). Malmström .. (var) i grunden .. öfvervägande lyrisk, ehuru med en viss episk anklang. C. A. Kullberg i SAH 41: 73 (1866). Man kunde .. förmoda, att i ordet (Kusitāyī) för hindun fans en anklang till ord, som betydde ’brinna'. K. F. Johansson i Uppsalastud. 53 (1892). Ganska tydliga anklanger och verkliga motiv från Wagner förnimmas i denna sång. SD (L) 1895, nr 21, s. 7. (Denna dikt är) en moralitet i ordets medeltida bemärkelse, med isländska anklangar. Därs. 1896, nr 465, s. 4.
2) sympatiskt mottagande, bifall, genklang; i sht i uttr. vinna, finna, väcka anklang. Om ock en sådan dikt vinner någon anklang. C. A. Hagberg i SKN 1841, s. 103 b. Det dystra och hemska i deras (dvs. pelasgernas) verldsåskådning fann i dessas (dvs. hellenernas) lynne föga anklang. Palmblad Fornk. 1: 500 (1844). SAOB (1870). Denna tanke fann genast anklang. Carlson Hist. 4: 53 (1875). Själfklart skulle epilogen (dvs. Tegnérs epilog vid magisterpromotionen) .. väcka liflig anklang. (Schück o.) Warburg Litt.-hist. 2: 696 (1897). — (mindre br.) med obest. art. Denna .. ”patriotiska skrift” .. (vann) en stor anklang. Beskow i SAH 42: 149 (1867). De nyss granskade skrifterna .. röna en större anklang. Bolin 1: 213 (1869).
3) (mindre br.) första början l. antydan till ngt; uppslag; jfr ANKLINGA. Det var denna anklang till en method, som Fichte vidare utförde i sin Wissenschaftslehre såsom Thes, Antithes och Synthes. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 211 a. Carlson Hist. 1: 12 (1855).
Ssg: (2) ANKLANG-VÄCKANDE30~ l. 31~200, adj. Derefter föreslog hr W. .. en ytterst anklangväckande skål. SD (L) 1897, nr 543, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content