SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANKA 3ka2 (an`ka Weste), sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[Enl. Rydqvist SSL 6: 15, Kock Språkhist. 74 följ. o. Tamm Etym. ordb. är ordet snarast lånadt från en till nt. ant (se AND, sbst.1) hörande dimin.-form *antke, föreliggande i formerna ānk (i Lübecks dial.), antje. Om en annan uppfattning se N. Beckman i Landsm. XIII. 3: 51 o. följ.]
1) namn på de hemtamda varieteterna af vissa andfåglar, särsk. af gräsanden, Anas Boscas Lin.; individ (i sht hona) af nämnda varieteter. jfr AND, sbst.1 1 med anm. Helsingius (1587). Tu skall och kiöpa feta Capuner / Phasanter, ankor och kalkuner. Asteropherus 18 (1609). Iagh säl (dvs. säljer) oreent Smör, rottne ägg, / Siuk Ankor, och Gäss. Fosz A 1 a (1621). Ankan plaskar i kring och sig uti Bekkarna speglar. Spegel Guds verk 20 (1685). Rålamb 13: 70 (1690). Anka .. anas fœmina. Spegel Gl. (1712). Bellman 5: 269 (1787; se under AND, sbst.1 1). Turkiska ankan. Wahrman Husdj. 284 (1807); jfr AND, sbst.1 2 b. Ankorna snattra. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 80 (1838). De .. tafatta ankorne. Bremer Strid 14 (1840). Stekta ankor. Zetterstrand Kokb. 99 (1863). I väsen och lefnadssätt har gräsanden mycket stor likhet med sin ättling, ankan, endast med den skilnad, att denna är mera trög och svag än anden. Wahlström Brehm 2: 514 (1875). Lätet (hos gräsanden) liknar den tama Ankans, utgöres dock av renare toner. Kinberg hos Sundevall Sv. fogl. 1345 (1886). Sprängd anka med legumer. LD 1898, nr 244, s. 2. — särsk.
a) (†) i utvidgad anv. I West-Indien finnes thesse Ankar och kallas Pingviner. Spegel Guds verk 210 (1685; i marg.; tryckfel för Ankor; så i texten).
b) i jämförelser. Bellman 3: 127 (1790). Jag kunde väl begripa, att flickungen skulle marschera i motvind som en anka på torra landet. Topelius Vint. I. 1: 212 (1859, 1880). Törstig som en anka på höskullen. Därs. 73 (1863, 1880). Gå och vagga som en anka. Hoppe (1886; under watscheln); jfr LANKA.
Jfr GALL-, JÄTTE-, PEKING-, PINGVIN-ANKA.
2) ss. okvädinsord, stundom skämts. Sill, spicken sill .. ach, din svedda anka! .. hvarför steker du den inte? Blanche Flick. i stadsg. 73 (1847). — särsk. i förb. arma anka. Gif mig en klunk .. Låt mig ock smaka. (Svar:) Ja allt för gerna, edra arma ankor. / Ni kan behöfva litet vått. Beskow Dram. 3: 81 (1838). Din arma anka. Blanche Tafl. 2: 12 (1845, 1867). Schulthess (1885).
3) [jfr d. (avis-)and, t. (zeitungs-)ente, fr. canard. Ngn fullt tillfredsställande förklaring af denna anv. har icke gifvits. Besläktade anv. af dessa ord möta redan tidigt. I t. på 1500-talet: blaue ente (Luther osv.), lug-ente, hånfull ombildning af legende; i fr. på 1600-talet: un bailleur de canards. Grimm 3: 509 synes i denna anv. se en metafor, beroende på tidningsankans egenskap att likasom simma bort och åter dyka upp. Mera sannolik förefaller en förklaring, som förekommer hos Borchardt o. Wustmann Die sprichwörtl. redensarten 509 o. följ. (1894) o. som ansluter sig till uttr. blaue ente, hvilket af Luther själf ställes i sammanhang med det af diktade under uppfyllda Schlaraffenland. Andra förklaringsförsök ses hos Schrader Bilderschmuck der deutschen sprache 253 o. följ. (1896), Darmesteter La vie des mots 59; jfr äfv. Magazin f. d. lit. d. auslandes 1852, nr 23 samt Ahnfelt Bev. ord 104 o. SAOB (1870)]
(löjligt) osann tidningsnotis; ofta i mer l. mindre genomförd bild. Tidningen har serverat en fet anka och den godtrogna allmänheten har slukat den. Åter en brefdufva från Nordpolen, bara det inte är en anka. SvT 1852, nr 204, s. 4. Ankor, hvilka utsändes såsom stormfåglar. Renholm i SDS 1877, nr 28, s. 2. Under förra sommaren utsläppte .. (denna tidning) en liten anka, som visste berätta, att .. VL 1893, nr 11, s. 2. Detta meddelande var en mer än vanligt storväxt anka. S. Hedin i SD (L) 1896, nr 509, s. 5. — jfr PRESS-, TIDNINGS-ANKA samt ANK-FABRIKANT, -GÅRD.
Ssgr (mestadels till 1): A: ANK-AFVEL3~20. Möller Fjäderf. 132 (1885).
-BLOD~2. (anke-) Warg 222 (1755).
-BONDE, se d. o. —
-BRÖST~2. (anke-) Rökt ankbröst. Warg 219 (1755).
-DAMM~2. Dalin Fr.-sv. ordb. 134 (1872). i bild: Storm i en ankdam. Folkets tidn. 1898, nr 42, s. 2.
(3) -FABRIKANT~002. (Tidningen har) gjort sig känd såsom en stor ankfabrikant. Renholm i SDS 1877, nr 119, s. 2. —
-FETT~2. (anke- Stiernman Com. 4: 1074 (1688)) Berzelius Kemi 6: 622 (1830).
-FLOTT~2. —
-GÅRD~2. Deleen 214 (1814). i bild till 3: (Berliner Local-Anzeiger har) visat sig vara en rymlig ankgård. GHT 1897, nr 33 A, s. 2. —
-HANNE~20. Lind (1749, under enterich). Wikforss (1804, under entrich).
-HONA~20. Nordforss (1805). En ankbonde är tillräcklig för 6—8 ankhonor. Hallenborg Husdj. 249 (1893).
-HUS~2. (anke- Lex. Linc. (1640)) Enten-Stall .. ank-hus, stija. Lind (1749). (Brauns oboespel) lät .. ibland som ett helt ankhus. Törneros Bref 1: 228 (1827). Kinberg hos Sundevall Sv. fogl. 1347 (1886).
-KÖTT~2. Zetterstrand Kokb. 99 (1863).
-LEFVER~20. Hagdahl Kok. 605 (1879).
-MAT~2. (mindre br.) = AND-MAT. Möller Fjäderf. 132 (1885).
-NÄBB~2. Thorell Zool. 2: 142 (1861). särsk. ss. namn på musslan Solen anatinus. Deleen (1806, under duck). Björkman (1889).
-PASTEJ~02. Warg 221 (1755).
-PUSS~2. Schulthess (1885). jfr -DAMM.
-RAS~2, r. De mest anmärkningsvärda ankraserna äro aylesburyankan .. från England och pekingankan från Kina. Hallenborg Husdj. 249 (1893).
-SMÖR~2. Anksmör .. Fett af ankor, begagnadt som smör. Dalin (1850). jfr GÅS-SMÖR.
-SNATTER~20. Almkvist Turg. 5: 124 (1886).
-SOPPA~20. (anke-) Warg 18 (1755).
-STALL~2. (anke- Lex. Linc. (1640, under nessotrophium)) Stuxberg Rebau 1: 487 (1879).
-STEK~2, r. (anke-) Dahlman Red-dej. 110 (1743, 1772).
-TOFS~2. om fjädertofs på vissa ankors hufvud. —
-UNGE~20. Små Ank-Ungar .. / The wäxa ther (dvs. i Skottland) på Trää til thes the orka flyga. Spegel Guds verk 110 (1685); jfr ex. från Ödman under AND, sbst.1 1. Den fula Ankungen. Andersen Saml. sagor 219 (1850). Står icke Margit där och slår med armarne, som hönan med vingarne, när hennes fosterson, ankungen, sprungit ut i dammen? Rydberg Vap. 331 (1891).
-VIKT~2. (fordom) viktlod i form af en anka. Falkman 1: 31 (1884).
-ÄGG~2. Lind (1749, under enten-ey). Et så stort stycke smör som et ankägg. Warg 29 (1755). Zetterstrand Kokb. 345 (1883).
B (numera bl. i bygdemålsfärgadt talspr.): ANKE-BLOD, -BONDE, -BRÖST, -FETT, -HUS, -SOPPA, -STALL, -STEK, se A.
Spoiler title