SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANNATER ana4ter, sbst. pl.
Etymologi
[af lat. annata, årsafkastning, af lat. annus, år; jfr t. annaten, fr. o. eng. annates]
hist. afgift, urspr. motsv. ett års inkomster, hvilken vid återbesättning af ämbeten inom romersk-katolska kyrkan utgår till utnämnande förman l. myndighet (särsk. till påfven; äfv. till biskop). Biurman Brefst. 188 (1729). Rättigheten till nådår .. (har sannolikt) sin rot uti de i catholska kyrkan bekanta annaterne. Nordström Samh. 1: 254 (1839). Den påfliga stolen tillägnade sig så kallade annater, d. ä. inkomster af kyrkliga lägenheter under första året efter det dessa blifvit lediga. .. Knapt är det sannolikt, att annater i jemn ordning från Sverige utgått. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 333 (1863). O. Montelius i Ill. Sv. hist. 1: 479 (1877). H. Hildebrand Därs. 2: 27 (1877).
Spoiler title
Spoiler content