SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANNUELL an1ɯäl4, äfv. 4l (-ä´l Dalin), adj.
Etymologi
[jfr t. annuell, eng. annual, ä. äfv. annuel, af fr. annuel, af senlat. annualis, af lat. annus (se ANNO)]
eg.: årlig. NF (1876). — särsk.
a) (föga br.) astr. i uttr. annuell parallax, årlig parallax. Tycho fann sin stjerna icke hafva någon annuel parallax. Melanderhjelm Astr. 1: 113 (1795).
b) bot. om växt: som fullständigt utvecklas l. som lefver bl. under ett år; enårig, ettårig. Linné Sk. 209 (1751). Mästa delen af gräsarterna .. här på orten äro annuella, det är, de växa ej flera år i rad af samma rot. Kalm Resa 2: 436 (1756). (Ifrågavarande växter) måste derföre vara annuella eller bienna. Fries Utfl. 1: 316 (1843). Hos de annuela vexterne komma alla ståndets olika delar successivt fram under en och samma vextperiod. J. G. Agardh Linnés lära om art. 49 (1885).
Spoiler title
Spoiler content