SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANNULLERA an1ule4ra, äfv. -e3ra2, stundom -ɯl-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, ANNULLATION an1ulatʃω4n l. 01— l. -aʃ-, stundom -ɯl-.
Etymologi
[jfr t. annullieren, fr. annuler, af senlat. annullare, af lat. ad, till, o. nullus, ingen; jfr äfv. NOLL, NULLITET]
eg.: göra till l. om intet.
1) (gm ny uppgörelse, efter ny pröfning, beslut af annan myndighet o. d.) förklara l. göra ogiltig(t) l. upphäfva (en förordning, en rättighet, ett beslut, en dom, ett aftal o. d.). Notificationen (dvs. anmälningsskyldigheten vid passage) genom Sundet är ock ophäfwin och annullerat. RARP 6: 348 (1658). Så håller .. Kongl. Maj:t betänkeligit, thenna bok (dvs. paltebokeni Skåne) at annulera, och uti ägo tvister vitsord betaga. Resol. 8 Juni 1739, mom. 20. När presidenten slutligen afgaf sitt veto mot billen, annullerades detta veto samma dag af kongressens båda hus. Forssell Stud. 2: 114 (1888). Skuldnöd — hvilken .. någon gång afhjälptes därigenom, att judiska fordringsegares rätt helt enkelt ”lagligen” annullerades. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 150 (1895). SDS 1899, nr 50, s. 2 (med afs. på dom). — särsk.
a) med afs. på bref, telegram l. annat meddelande: (gm nytt meddelande) återkalla l. upphäfva l. göra ogiltig(t). Rothschild 381 (1883).
b) med afs. på försäkring: (gm brytande af bestående aftal l. uppgörande af nytt sådant) upphäfva. Bolagets hela försäkringssumma, efter afdrag af utbetalningar för dödsfall, annullationer m. m. SD(L) 1897, nr 123, s. 4.
2) (mindre br.) med afs. på värde- l. stämpelpapper o. d.: i laga ordning förklara ogiltig l. betydelselös, döda. G. Benzelstierna i Benz. brefv. 89 (1732). Som ofvannämnde Penningar .. äro återbetalte, så annulleras den förlorade Sedelen härmed. IT 1791, nr 34, s. 5. FFS 1862, nr 15, s. 5. — (föga br.) förse med påskrift om annullering l. med öfverkorsning; makulera. Behörigen annulleradt stämpladt Papper. SFS 1830, s. 12. jfr: Barre kallas .. et Strek, som man gör med pennan öfver en act, för att annullera densamma. Regnér (1780).
3) (föga br.) göra slut på, omintetgöra l. förhindra; reducera till ett intet. Envoyen .. bemödde (sig), huru han Hs. Churfl. Durchl. ifrån Hans Kongl. Mayst. separera, och theras Förbund annullera motte. N. Av. 2 Okt. 1656, nr 1, s. 4. På denna grund förklarar han all metafysik för upphäfven och annullerad. Leopold 4: 47 (c. 1820).
4) förtaga verkan af. Båda monteringssätten hafva till ändamål att annullera (ång-)pannans utvidgning och kolftryckets inverkan på pannan. J. H. Fredholm i Tekn. tidskr. 1874, s. 146.
Spoiler title