SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANS an4s, r. l. m. (m. Lind (1749), Sahlstedt (1773), Lindfors (1815), SAOB (1870), Lundell (1893) m. fl.; f. Dähnert (1784), Dalin (1850)); best. (mindre br.) -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. ans (Rietz); bildadt af ANSA, v.]
motsv. ANSA, v. 1: vård, omvårdnad, skötsel, rykt. Trädgårdens, blommornas, växternas ans. Dalin Arg. 1: 150 (1733, 1754). Hästen fick lagom och godt foder, god ans, lagom aga. Dens. Vitt. II. 6: 110 (1740); jfr ANSA, v. 1 b. Barnens ans och skötsel .. förrättas med .. omsorg. Berch Hush. 78 (1747); jfr ANSA, v. 1 a. Skogarnas ans och vård äro .. angelägne. Söderhielm i VetAH 19: 204 (c. 1755). I förtryck och brist och qval / Sit lif med jordens ans förtära, / Och så det fält de ej få skära. Kellgren 2: 177 (1781). Jag håller den flitiga ans, som käringar gifva sår, .. för et af hufvudmedlen til deras botande. Porthan Bref 2: 426 (1797). Mjölkens och smörets ans. Läsn. f. folket 1836, 3: 63. Hårets klippning, ans och frisering. Palmblad Fornk. 1: 196 (1843). Uppvuxna utan ans kring hembygdshärden / Campagnans sol dem (dvs. en romersk kypare o. Genzanovinet) gaf all civilisation. Wennerberg 1: 15 (1881). Där stodo unga löjtnanter i rad på perrongen, hvilka gåfvo sina mustascher den sista ansen. R. Melander i Turistför. årsskr. 1899, s. 290. — särsk.
a) med särsk. afs. fäst vid det utseende (af ordning l. trefnad o. d.) som är en följd af god omvårdnad; ordning, skick, ordentlighet. Detta .. (har) bannlyst all snygghet och ans i klädseln från honom. Læstadius Journ. 226 (1831). Sådan farten, sådan var ock rykt och ans, / Lika tofvig gubbens lugg och hästens svans. Runeberg 5: 81 (1860). Hvad där blef en odling och ans i den förut oröjda vildmarken! E. H. Rodhe i Läseb. f. folksk. 659 (1892; i bild).
b) mer l. mindre bildl. Jesu späda hiord, som torra backar skafde, / Behöfde flitig ans. Kolmodin Qv.-sp. 2: 546 (1750). Vettenskapernas ans fordrar många idkare. SP 1780, s. 300. Sjung framför alt den ömma ans, / Som Han (dvs. G. III) Apollos yrken skänker. Kellgren 2: 37 (1781). Börja din själs utbildning icke med ansen och förädlingen af dina högre anlag, .. utan med utrotandet af de dåliga. Törneros Bref 2: 85 (c. 1825). Derunder växte hans snille .. trots bristen på ans och skola. Estlander Konsth. 36 (1867). — särsk. i fråga om språk; jfr ANSA, v. 1 g slutet. Er (dvs. medlemmarna i sällskapet Utile Dulci), hvars omsorg Svenska språket til så ansenlig del har at tacka för den ans, som gjort det snart sagdt til det mest harmoniska bland alla Europeiska lefvande språk. Kellgren 3: 174 (1785); jfr a. En tid, då allmänna uppmärksamheten är mer än någonsin riktad på modersmålets ans och rensning. N. Linder i Sv. tidskr. 1871, s. 86. Han (dvs. G. III) gläds åt språkets stigande ans. Böttiger 6: 455 (1878); jfr a.
Anm. Rörande ordets anv. o. bruklighet jfr anm. under ANSA.
Ssgr, se anm. under ANSA, ssgr.
Spoiler title