SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSJUDA an3~ʃɯ2da (a`nsjuda Weste), v. -er, -sjöd, -sjödo, -sjudit, -sjuden; se för öfr. SJUDA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. ansieden; se AN, adv. II 1]
bergv. eg.: sjuda (malm) ihop (med bly); (i afsikt att utskilja ädel metall) i proberugn utsätta (malm tillsammans med bly) för så stark hetta, att bergarten i malmen öfvergår till slagg; förslagga. (Af platinan) tages hälften at ansjudas och cupelleras (dvs. kapelleras) med Bly. J. G. Wallerius i VetAH 26: 163 (1765). Malmer .. proberas säkrast på torra vägen, då de blandas med .. bly och därmed ansjudas, eller förslaggas .. i proberugn. Rinman 2: 609 (1789). Deleen (1836, under ansieden).
Ssg: ANSJUDNINGS-HETTA300~20. Så snart vattnet i Capellen någon tid haft ansjudnings-hetta, visade sig åter i recipienten en myckenhet ångor. P. A. Gadd i VetAH 35: 233 (1774).
Spoiler title
Spoiler content