SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSKJUTNING an3~ʃɯ2tniŋ (a`nskjutning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till föreg. — särsk. till II 1. När tilfälle är til anskjutning eller Crystallisation i detta ämnet, blifver det Qvartz-Crystaller af. Cronstedt Min. 50 (1758). — (mindre br.) konkretare: kristalliserad massa, (kristalliniskt) afsatt ämne. T. O. Bergman hos Troil Island 331 (1776). Den första anskjutningen är saltsyradt kali. Berzelius Kemi 1: 627 (1817). C. G. Nyblæus 321 (1846).
Ssgr: (jfr ANSKJUTA II 1) ANSKJUTNINGS-HO300~2. Man .. fördelar den (dvs. luten) i krystallisations- och anskjutningshoarne. Hedenborg Resa 193 (1843).
(jfr ANSKJUTA I 2) -PLATS~2. plats där djuret befann sig, då skottet aflossades mot detsamma. En elgko störtar för ett sådant skott (dvs. genom hjärtspetsen) .. få steg från anskjutningsplatsen. Hemberg Gångarter 54 (1897). Därs. 286.
(jfr ANSKJUTA I 3) -SKOTT~2. Kontraktet bestämmer .. antalet anskjutningsskott och laddningarnas vigter. SFS 1889, Bih. nr 63, s. 21.
Spoiler title
Spoiler content