SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANSTALT an3~stal2t (a`nstalt Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt (1757, 1773), Almqvist (1842)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. anstalt till anstellen (se ANSTÄLLA); jfr d. anstalt, holl. aanstalte samt GESTALT]
1) förberedande l. prohibitiv åtgärd; anordning (jfr d. o. 2), arrangemang; tillrustning, förberedelse; numera nästan bl. i pl. Gör inga (stora) anstalter för min skull; jfr b α. Träffa l. vidtaga sådana anstalter, att olyckshändelser därigenom förebyggas; jfr b γ, δ. Då Wij .. dhen anstalt wele låta göra, at deras andeel må dhem aflöst blifwa. Plakat ang. hittemynt 5 Juli 1684, s. 3; jfr b α. Näpligen något blef uti Krigsrådet beslutit, förän Daunierna viste sådant igenom tienlige anstalter at förhindra. Ehrenadler Tel. 670 (1723). Der var ingen anstalt emot en sådan olycka. Serenius (1741). Konungen dog. Under långsamma anstalter til en präktig begrafning, glömdes han på jorden, innan han kom under jorden. Tessin Bref 2: 85 (1754). Ritningar till landets försvar och anstalter till dess uphjelpande. Höpken 1: 262 (1771); jfr FÖRSVARS-ANSTALT. Genom .. fel i anstalter .. var kriget förlorat innan det började. Ehrenheim Tess. 89 (1819). Italienarn anser ätandet såsom ett naturbehof, hvilket kan tillfredsställas utan flärd och stora anstalter. Beskow Vandr. 2: 70 (1820, 1834). Staten är .. förpligtad att vidtaga anstalter, hvarigenom rättskränkningar göras omöjliga. Schlyter Jur. afh. 1: 233 (1837); jfr b δ. B. var .. sysslosatt med anstalter för nattens tillställning. Crusenstolpe Mor. 6: 403 (1844). Kryssande fartyg vid kusterna vore den bästa anstalt mot lurendräjeri. De Geer i 3 SAH 1: 110 (1886). — särsk.
a) (†) utan bestämdt framhållande af handlingens förberedande karakter: åtgärd, mått o. steg, företag; i pl.: tillvägagående, förfarande. Holländarnes sluga anstalter uppehöllo våra Ylle-Fabriquers inrättande länge. Dalin Arg. 1: 47 (1733, 1754). Anstalterna, vid redbara penningars förräntande. Nehrman Jur. civ. 146 (1746). (Själasörjaren kan lära af kyrkohistorien) då han där finner .. den ena tidens goda och den andras felagtiga anstalter. Möller Kyrkoh. VIII (1774). Det vore önskligt, at denna anstalt (dvs. byggandet af stenbroar) kunde alt mer och mer utvidgas. Lagerbring Hist. 1: 14 (1778, 1784). Järta Kopparb. 13 (1826). — konkretare: (an-) ordning. Den goda Anstalten i hennes faders Hus är hennes Heder. Granatenflycht Tel. 441 (1721; fr. le bon ordre).
b) i vissa stående förbindelser.
α) [jfr t. anstalt(en) machen zu etwas] (numera i sht hvard.) i uttr. göra anstalter (sällan anstalt) till (l. för, sällan om) l. (e)mot: föranstalta, bestyra, ställa om (ngt), vidtaga åtgärder för l. mot (ngt). Man har gjort stora anstalter för att genomdrifva hans val. Uthi tijd (må) anstalt giörs .. om Arméens underhåld. Carl X Gustaf I HSH 2: 126 (1657). Kom, lät oss än i dag til fastan anstalt giöra. Brenner Pin. hist. 1 (1727). De hafva gjordt anstalter emot den saken. Widegren (1788). Redan åtta dagar före högtiden började man göra anstalter dertill. Gosselman Col. 2: 160 (1830). (Han) fann .. på sjelfva stora kustvägen inga anstalter gjorda för resandes fortkomst. Topelius Fält. 4: 60 (1859, 1864). — särsk.
α') (†) med attribut som betecknar åtgärden ss. god l. dålig o. d. H. K. M:tt hafwer .. all godh anstalt giortt till sin provincies förswaar. RARP 6: 315 (1658). Dalin Arg. 1: 35 (1733, 1754).
β') (föga br.) utan prep., med att o. följ. inf. (Ludvig XI) hade en gång giordt anstalt at resa ut och jaga. Block Progn. 26 (1708). Jag .. gjorde anstalt at få det (dvs. ett i Smyrna påträffadt gräs) hemflyttadt til Upsala Trägård. Hasselquist Resa 452 (c. 1750).
β) [jfr t. anstalt(en) fügen zu etwas] i uttr. foga (fordom äfv. förfoga) anstalter (sällan anstalt) om (sällan till), göra anstalter för (se α). At .. om .. sättet därtill förfoga behörig anstalt. 2 RARP I. 2: 364 (1723). Foga anstallter till Rikets säkerhet. Hallenberg Hist. 1: 140 (1790). Jag har redan fogat anstalt om .. (skelettets) uppskickande till kongl. vetenskaps akademien. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 278 (1834). FFS 1873, nr 20, § 111. — (föga br.) utan prep., med att o. följ. inf. l. bisats. Sahlstedt Hofart. 199 (1720). Jag nu skall anstalt foga, / Att det i allt verkställes noga. Lenngren 180 (1793). Jag fogade genast anstalter, att förskaffa oss våra behof. Bligh 50 (1795). Törngrenska målet 98 (1801).
γ) [jfr t. anstalt(en) treffen zu etwas] i uttr. träffa anstalter (sällan anstalt) till l. om l. för l. mot = α. Träffa anstalter om packningens snara fortskaffande till stationen. Erkebiskopen .. träffade sedan anstalt till Finlands intagande. Strinnholm Vas. 1: 137 (1819). Träffa anstalter för vintern. Cavallin (1875). Då han (dvs. Gud) .. träffar anstalter till hjelp .. då är det den rätta hjelpen han bereder. Rudin 2 Evigh. 1: 3 (1883). Träffa förberedande anstalter mot ett befaradt anfall från ryska sidan. Odhner G. III 1: 182 (1885).
δ) i uttr. vidtaga anstalter till l. för l. mot, förr äfv. taga anstalt om = α. En öpning .., om hvilkens stoppande anstalt genast togs. Törngrenska målet 212 (1801). Huru många hedrande anstalter äro ej .. redan vidtagna .. till detta .. tempels både prydnad och varaktighet! Wallin Rel. 1: 184 (1814, 1825). Hvilka anstalter äro inom denna församling vidtagna för den första undervisningen? Tegnér 4: 102 (1830). I Åbo vidtog länsstyrelsen .. åtskilliga anstalter emot upproret. Odhner G. III 1: 124 (1885).
2) (†) anordning (se d. o. 3), bestämmelse.
a) om testamentarisk disposition o. d. Man giorde .. anstalt om sit hus med sinnes ro och tog gladeligen af sine anhörige afskied. Dalin Hist. 1: 153 (1747); jfr 1 b α. Magnus .. giorde på Sotesängen den anstalt, at Sven borde behålla Dannemark i fred. Därs. 2: 7 (1750).
b) i uttr. göra anstalt med (ngn), förhandla, träffa (förberedande) aftal med. Hans Kongl. Mayst. .. ankom i gåår til Seeland, ther at göra wijdare anstalt medh then Engelske Flottan. N. Av. 30 Dec. 1658, s. 8. (År) 1714. skref (jag) åtskillig bref til them i America; och giorde om ett och annat nödig anstalt med Presterna och Församlingarna. Swedberg Amer. 27 (1732).
3) [jfr t. aus öffentlicher anstalt verfertigt] (†) föranstaltande, initiativ; anstiftan, vållande. På nuvarande Secrete Uthskottets anstalt. 2 RARP 2: 87 (1723). (Pipers) döda kropp blef, efter Ryska Regeringens anstalt, öpnad. Nordberg 2: 547 (1740). (Amalazonte) blef .. på et lönligt och förrädiskt sätt, efter hans anstalt förqvafd och dödad. Nordenflycht Frunt. 50 (1761). Förmana honom dertill, men så likväl att han icke märker min anstalt. Leopold i 2 Saml. 7: 20 (1782).
4) (mindre br.) (i l. å l. hos ngt befintlig) inrättning l. anordning af visst slag; numera bl. i pl. Knopparne äro vanligen skyddade för yttre inverkan genom en mängd särskilta anstalter. Agardh Bot. 1: 261 (1830); jfr ANORDNING 1 a α o. δ. — (†) Emot denne anstalten i människans själ (dvs. den hos människan förefintliga driften att meddela sitt vetande åt andra) svarar också kroppens skick. J. Browallius Præs. i VetA 1747, s. 11.
5) [jfr t. die vorsteherin dieser anstalt] mer l. mindre konkret: stiftelse, inrättning, institution, institut. Generalstabens litografiska anstalt. Polytekniska anstalter. Vårdas på, vistas vid l. på en anstalt för nervsvaga. Är någon benägen til .. gifmildhet, så felar honom icke tilfälle thertil .. Thet gifvas nyttiga anstalter, som äro anordnade til Christi rikes utbredande ibland the otrogna. Rönigk Fres. 350 (1753). Då man för folkbildningen tillvägabringar offentliga och enskilta anstalter. H. Reuterdahl i SKN 1841, s. 169. För undervisning i musiken saknas (i Norge) alla offentliga anstalter. Palmblad Norge 235 (1846). En berömd anstalt för sinnessjuka. Böttiger 6: 381 (1847). Prophetsamfundet (var) icke blott .. en yttre anstalt, t. ex. en schol-inrättning eller en statsinstitution .., utan tillika en sect (dvs. ett afsöndradt samfund). Agardh Teol. skr. 1: 13 (1855). Från anstaltens öppnande .. hafva der upptagits 159 elever. F. Fant i NF 6: 549 (1882; om förbättringsanstalt för brottslingar). Genom i anstalten erhållen undervisning. S. Otterdahl i Redog. f. blindinst. å Tomteb. 1891—92, s. 29. Anstalten lyser som en stad på berget, men verkar mest i det tysta. VL 1893, nr 276, s. 3 (om Diakonissanstalten). — särsk.
a) (numera föga br.) i fråga om af sed l. stadga o. d. för visst ändamål bestämd anordning af lefnadsförhållanden o. d. (Jesus) ville ock vid samma tilfälle (dvs. vid bröllopet i Kana) visa, det Han var kommen, icke til at afskaffa Guds anstalter. Bælter Jesu hist. 2: 80 (1756). Tacitus .., som .. mer är sysselsatt med att berätta theras (dvs. svearnas) seder och anstalter, än händelser och öden. Ihre Föret. XXV (1779). Christendomens värde såsom anstalt. Thomander Skr. 2: 55 (1831). (Botöfningen) var .. en ändamålsenlig, nyttig kyrklig anstalt. Strinnholm Hist. 3: 145 (1848).
b) (i sht hvard.) konkret: lokal l. byggnad(s-komplex) för institut l. inrättning; mest i best. form. Öfverläkaren bor på anstalten. Anstalten har brunnit upp.
Jfr ARBETS-, BAD-, BANK-, BARNMORSKE-, BILDNINGS-, BLIND-, DIAKONISS-, FATTIGVÅRDS-, FILIAL-, FÖRBEREDELSE-, FÖRBÄTTRINGS-, FÖRSÄKRINGS-, FÖRSÖKS-, FÖRSÖRJNINGS-, IDIOT-, INFORMATIONS-, KALLVATTENS-, KARANTÄNS-, KOMMUNIKATIONS-, KONST-, KORREKTIONS-, KREDIT-, KULTUR-, KUR-, LIFRÄNTE-, LÄRO-, MISSIONS-, NORMAL-, ODLINGS-, PENNING-, PENSIONS-, POST-, PRIVAT-, PROFNINGS-, RÄDDNINGS-, SJUKVÅRDS-, SKJUTS-, SOPPKOKNINGS-, STATS-, STRAFF-, TELEGRAF-, TRAFIK-, TVÅNGS-, UNDERSTÖDS-, UNDERVISNINGS-, UPPFOSTRINGS-, VÅRD-, VÄLGÖRENHETS-, YMPNINGS-ANSTALT m. fl.
6) (numera nästan bl. hvard.) redskap, apparat, don, ”tillställning”; numera nästan bl. om till sin art mera svårbestämbara föremål l. mera tillfälligtvis åvägabragta komplexer af föremål. Möller Kyrkoh. 85 (1774). Den upphettade morteln med sitt innehåll (af sand o. ett däri instucket glaskärl innehållande profvet) bringas .. under recipienten af en luftpump .., Man gör lufttomt (i luftpumpen) så hastigt som möjligt och låter anstalten deri afsvalna. Berzelius Kemi 4: 22 (1827). Glas eller ölmuggar samt en anstalt för tobaksaska .. utgöra den nödvändiga bordsservicen. Snellman Tyskl. 398 (1842). Man gör af renhorn en ring på marken, i midten af ringen lägger man en slipsten, derpå ställes ett eldstål, en yxa, eller något annat jernstycke .. Derpå går en Samojed kring ringen, intill dess anstalten nedfaller. Castrén 1: 205 (1843). Den Helige Fadren .. (har) den farliga våghalsigheten, att låta bära sig på en hög anstalt. Lundgren Mål. 1: 76 (1844, 1873). Skomakaren kom inflyttande med alla sina anstalter. Dalin (1850). De hade uppfört en ställning af några bockar och plankor, men när de skulle klifva upp på denna, ramlade hela anstalten öfver ända. G. Thomée enl. Kindblad (1867). SAOB (1870). — särsk.
a) (†) anrättning. Bordet bågnar ej af kräsliga anstalter. Chydenius 125 (1765).
b) (†) koll.: attiralj, apparat. Hufwude med Hornen betydde Krigetz anstalt, och Fiskestiärten, Skeppen. Rudbeck Atl. 3: 520 (1698).
Ssgr: ANSTALTS-BRIST30~2. särsk. (föga br.) till 1: brist på anordningar l. arrangemanger. Adlerbeth Hor. Sat. 72 (1814).
(5) -TVÅNG~2. Med anstaltstvång menade talaren (en tysk blindlärare) ett lagstadgande, att hvarje i skolåldern varande blind skulle utbildas i blindanstalt. S. Otterdahl i Redog. f. blindinst. å Tomteb. 1891—92, s. 28.
(5) -VÅRD~2. vård å allmän (sjukvårds)inrättning. K. Linroth i Stockholm 1: 494 (1897).
Spoiler title