SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSTINGA, v. -stungen.
Etymologi
[jfr ä. d. anstinge; se AN, adv. II 1 anm. α, o. STINGA]
— jfr ANSTICKA.
1) (i Finl.) sjöt. i p. pf., om fartyg: maskstungen; jfr ANSTICKA 1. Stjerncreutz (1863).
2) (†) smitta; jfr ANSTICKA 7. Anstecken .. smitta, anstinga .. hela huset är smittat eller anstunget. Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content