SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANSVAR an3~sva2r (a`nsvar Weste), n.; best. -et; pl. (mindre br.) = (Sehlstedt 3: 166 (1867), Heidenstam End. 137 (1889)).
Ordformer
(antswar G. I:s reg. 4: 49 (1527))
Etymologi
[fsv. andsvar, antsvar, ansvar, om svaromål inför rätt, äfv. i den allmännare bet. svar, genmäle; ansvar; jfr d. ansvar, ansvar, ä. d. andsvar, äfv. svar, isl. andsvar, ansvar, svaromål, afgörande, svar, nor. andsvar, ansvar, förpliktelse (Aasen), fsax. antswar, ansvar, ags. andswaru, f., eng. answer, svar, fornfris. ondser, värjemålsed; eg. förklaring riktad mot (l. afsedd att gendrifva) en (verklig l. eventuell) anklagelse; af and (se AN-, prefix2) o. svar (se SVAR) i den ä. o. ursprungligare bet.: (högtidlig) försäkran l. förklaring (jfr isl. sverja, got. swaran, svärja); med afs. på bet. jfr förh. mellan lat. spondere o. respondere]
I. eg. svaromål.
1) (numera föga br. utom i a o. b) (afgifvande af) svaromål l. räkenskap l. redovisning. Betänk, hvad ansvar dig förestår, då du hädan kallas. Franzén Pred. 4: 237 (1844). — särsk.
a) i uttr. draga, ställa (äfv. instämma l. kalla l. fordra) ngn till ansvar, kräfva ansvar af ngn, fordom äfv. sätta ngn i ansvar, kräfva svaromål l. räkenskap af (ngn). De Personer som med dessa Svärmerien beträdas .. måge blifva dragne til ansvar och förhör. Carl xii (1706) hos Nordberg 1: 693. Råden torde sättas i ansvar. 2 RARP 5: 517 (1727). Rätt at ställa svenska embetsmän till ansvar för deras tänkesätt och upförande. Höpken 2: 44 (1746). Tessin Bref 2: 95 (1754). (Romarna) instämde Perseus til ansvar i Rom för några mord. Dalin Mont. 56 (1755). (Han) fordrade honom .. till ansvar, ”såsom sjelf delaktig i sammansvärjningen”. Kolmodin Tac. 1: 387 (1833). (Personer) som .. kunna draga honom till ansvar för det blod, hvarmed han fläckat sig. Odhner G. III 1: 40 (1885). Ingen annan än konungen egde att kräfva ansvar af rådet. Därs. 273.
b) [fsv. til anzswar sta] i uttr. stå(nda) till (laga) ansvar, stå till svars, afgifva svaromål vid rannsakning; jfr stå till rätta. När befinnes, att de (dvs. ämbetsmän) .. embetet missbrukat till enskilte afsikter, .. då stånde de derföre till laga ansvar. RF 1719, § 18; jfr 5. UB 1: 9 (Lag 1734). Huss .. beslöt att der (dvs. i Kostnitz) infinna sig och stå till ansvar för sin lära. Geijer I. 1: 283 (1845). (Alkibiades) hemkallades (från Sicilien) att stå till ansvar för det grofva brott, han troddes hafva begått. Pallin Hufvuddr. af allm. hist. 19 (1883, 1893).
c) (†) i uttr. vara (ngn) till ansvar = b. Om de hade något sin Konung at tiltala, ville han inför rätta vara dem til ansvar. Celsius G. I 176 (1746, 1792).
d) (†) i uttr. göra laga ansvar = b. Om dhe som sittia i Secrete Utskåttet skulle blifva befriade för at giöra laga ansvar i processaker. 2 RARP 4: 388 (1727).
2) i allm.: skyldighet att stå till svars, särsk. om den skyldighet att aflägga räkenskap l. stå till svars för sitt görande o. låtande inför Gud l. samvetet l. den allmänna meningen hvilken tänkes åligga människan betraktad ss. en fritt handlande o. för sina gärningar tillräknelig varelse. Hoorn Välöfv. jord. 1: 46 (1697). En Studerande .. (bör) veta, att hans Plicht och ansvar här vid (dvs. i fråga om att frukta Gud o. hålla hans bud) är storre, än någons af dän Enfaldigare hopen. A. Rydelius i Handskriftprof 16 (1730). Det dyra ansvar att handleda en af de personer, som igenom deras höga börd äro ämnade att förelysa andra. Rosenstein 1: 27 (1782). Ansvaret för hvart och ett fåfängt ord. Ödmann Anv. t. skrift. 31 (1823). Ansvaret hvilar .. på mig ensam. Tegnér 6: 150 (1830). Oförmågan att skilja mellan ansvar inför det allmänna omdömet och ansvar inför domstol. Malmström Hist. 3: 109 (1870); jfr 3. Du, som i dag har hört Jesu ord, känn öfver dig ansvaret af detta hörande. Gå hem i känsla af detta ansvar. Rudin 2 Evigh. 1: 470 (1884, 1887). Ryktbarheten och upphöjelsen belastade honom med otaliga, dittills aldrig anade ansvar. Heidenstam End. 137 (1889). Den del (af Afrika), der England har öfvertagit ansvaret. SDS 1899, nr 560, s. 1. — särsk.
a) i uttr. bära l. hafva ansvar(et) (för), hafva att svara (för); stundom närmande sig bet.: vara vållande till, bära skulden för (ngt). Känn med skräck det ansvar du skall bära / För Schytiens undergång och dina kämpars blod. Leopold 1: 8 (1790, 1814). Konungen .. bär ansvaret för både det goda och det onda, som kan sägas om kommissionen. Carlson Hist. 3: 251 (1874). Våra dagars ungdom vet mycket väl, att den sjelf ensam bär ansvaret för sin andliga vanmakt. SD(L) 1894, nr 227, s. 5. Samvetet säger oss, att vi hafva ansvar. Wirsén i PT 1897, nr 252, s. 3.
b) i uttr. ikläda sig, påtaga sig, åtaga sig, underkasta sig (l. ngn) ansvar (för ngt), förbinda sig (l. ngn) att stå till svars l. att bära skulden (för ngt). Han .. bäfvade för det ansvar han hade påtagit sig. Palmblad Norge 293 (1846). Lewenhaupt var ej den man, som vågade åtaga sig ansvaret för ett djerft beslut. Malmström Hist. 2: 336 (1863). Vågar du taga på dig ansvaret att vara ledare .. för en så ung .. varelse? Nyblom Hum. 96 (1874, 1883). Jag påtog mig .. det politiska ansvaret för att .. fyra eller fem aktade män adlades. De Geer Minnen 1: 204 (1892).
c) i uttr. skjuta l. hvälfva l. kasta l. öfverflytta o. d. ansvar(et) på (ngn); stundom närmande sig bet.: kasta skulden på. Tacitus kastar tyngsta delen af ansvaret (för republikens undergång) på folkets axlar. Rydberg Rom. d. 22 (1882). Sekreta utskottet (hade) misslyckats i sin plan att hvälfva ansvaret på kongl. maj:t. Odhner G. III 1: 100 (1885). — skämts., i fråga om djur. På räfven har kastats ansvaret för månget ihjälbitet får .. som af lo eller kringstrykande hund uppsnappats. Hemberg Gångarter 102 (1897).
d) i uttr. stå (äfv. vara) i ansvar (för), vara ansvarig, hafva att svara (för). Vara i ansvar. Ihre Gl. (1769). Wetterbergh Altart. 376 (1848).
e) i uttr. på ngns ansvar. Sköta domsagan, pastoratet på eget ansvar; jfr 3. Detta gör jag på ditt ansvar. Det må bli på mitt ansvar. Meurman (1846). — särsk.
α) i uttr. komma, gå, hvila l. ligga på ngns ansvar. Så kommer det på ditt egit Answar. Hoorn Välöfv. jord. 1: Föret. 20 (1697). På deras (dvs. pastorernas) ansvar ligger församlingens vård. Tegnér 4: 393 (1828). I eforatsmål önskade jag honom (dvs. biskopen) i det närmaste enväldig, emedan det går på hans ansvar. Dens. 6: 362 (1842).
β) i uttr. bära l. taga på sitt ansvar. Hvad sielfva saken vidkom, tog han altsammans på sin räkning och ansvar. Nordberg 2: 32 (1740). Den som på sitt ansvar bär många själars väl eller ve. Genberg 2: 101 (1866).
γ) (mindre br.) i uttr. lägga (äfv. lämna) på ngns ansvar, göra ngn ansvarig för, låta ngn bära ansvaret för. Man vil .. lemna innehållet (af brefvet) på Autorens eget ansvar. Nordberg 1: 158 (1740). Weste (1807).
f) med särsk. afs. på den moraliska skuldbörda som ådrages l. det straff som åsamkas gm en pliktförsummelse o. d. (jfr 5). Genom sin försumlighet ådrog han sig ett drygt ansvar. The hafwa en gång swårt answar, som i thetta nödiga stycket sin embetes plicht offta til baka settia. Swedberg Sabb.-ro 1369 (1687, 1712). Blifwer thet (dvs. skötandet af själar) .. försummat; hielp Gud hwad rekenskap och answar thet blifwer wid Herrans återkomst til domen! Dens. Schibb. 460 (1716). I .. pålastade eder sielf et drygt ansvar för alla de olyckor, som uti edra Undersåtares huus sig derigenom (dvs. genom inskränkning i föräldrarnas rätt att bestämma öfver barnens giftermål) tildraga kunde. Ehrenadler Tel. 940 (1723). (Riket) kunde intet utan ansvar lemnas uti en ynglings hender. Celsius G. I 12 (1746, 1792). Så har .. nådenes förakt .. et hårdt ansvar med sig. Nohrborg 393 (c. 1765). Om någon genom ert förvållande .. far vill, då blifver ert ansvar så mycket drygare. Tegnér 4: 21 (c. 1830).
3) jur. förpliktelse att stå till svars för l. att bära de rättsliga följderna af eget l. i vissa fall andras görande l. låtande. Utsätta sig för, undgå ansvar för något; jfr 5. Hvad härutinnan (dvs. genom försumlighet) kan blifva eftersatt (dvs. åsidosatt) .. stannar uppå dens ansvar, som ey tager sin .. embetesplickt i ackt. 2 RARP 3: 129 (1723). Boktryckaren bör ega rättighet att leda ifrån sig ansvaret på den verkligen skyldige. Konst.-utsk. utl. 1869, nr 14, s. 11. För förbrytelse, begången genom tryckt skrift, stånde boktryckaren ansvaret. Därs. 17; jfr 5. Mannens ansvar för hustruns delikter .. (har) undergått en utveckling inom den (äldre) Svenska rätten, hvars utgångsstadium, är ett mannen, och öfverhufvud målsmannen, påhvilande obegränsadt ansvar för qvinnas delikter, under det slutpunkten är, att qvinnan själf ansvarar och att målsmannen, ehuru fortfarande förbunden att henne värja, likväl är fri från ansvar. Thyrén Makes gäld 57 (1893). jfr FÖRFATTAR-, STYRMANS-, UPPBÖRDSMANNA-, ÄMBETSMANNA-ANSVAR m. fl. — särsk. i uttr. stå i ansvar. 2 RARP 3: 97 (1723). Desse (särskildt tillsatta män) stå då i ansvar för sin gifne berättelse. Oelreich 74 (1755). Husbonden skal stå i ansvar, om någon af dess domestiquer bryter emot detta Reglemente. Regl. f. judiska nat. 1782, § 24.
4) jur. förbindelse att (i allm. l. med viss egendom) stå inne l. svara (för gäld o. d.); betalnings- l. redovisningsskyldighet. Tala the ej lagliga å then räkning, inom natt och åhr, sedan the then fått; vare förmyndaren för alt ansvar och ytterligare räkenskap fri. ÄB 23: 4 (Lag 1734); jfr 1. Hafva två, eller flere, i borgen gått, och sig en för alla, och alle för en, til ansvar bundit; ther må man för fulla gälden söka hvilkenthera man helst vil. HB 10: 11 (Därs.). Then 5. (§ af kap. 23 i Ärfdabalken) underrättar förmyndarena om theras ansvar, när et förmynderskap är flerom anförtrodt. Nehrman Ärfd. 252 (1752). (Lagstiftarna) hafva .. gifvit arfvingarne .. valet mellan att afträda boet till konkurs eller att ikläda sig personligt ansvar för boets gäld. Winroth Arfving. ansvar. 158 (1879). jfr ERSÄTTNINGS-, UPPBÖRDSMANNA-ANSVAR m. fl. — särsk.
a) i uttr. stå l. häfta i ansvar. Har efterlefvande make försummat att egendom afträda, stånde han eller hon med arfvingarne i lika ansvar. SFS 1862, nr 52, s. 13. Häfta i ansvar. Winroth Arfving. ansvar. 128 (1879).
b) motsv. ANSVARA I 4 b. Tydligt är, att hustruns arfvejord, då den ansvarar, är underkastad solidariskt ansvar. Thyrén Makes gäld 66 (1893).
5) jur. för visst rättsstridigt förfarande stadgad kriminell påföljd; straff. Yrka ansvar (p)å ngn. Fällas till ansvar för ett brott l. enligt en viss lagparagraf. 2 RARP 3: 129 (1723). Den som befordrar saken skall vara therföre ansvar underkastad. Därs. 5: 517 (1727). Under strängaste ansvar. Publ. handl. 14: 51 (1787). I betragtande af det ansvar Författningarne .. stadga kunde Actor icke undgå yrka säkerhet å Olof Olssons Person. Törngrenska målet 190 (1801). Vid ansvar af Embetets förlust. Tryckfr.-förordn. 5: 2 (1812). Den Lärare eller Lärjunge, som deruti (dvs. i aktning mot skolans inspektor) brister skall med Laga ansvar varda ansedd. Skolordn. 1820, s. 90. Svensk lag stadgar ansvar och böter för den, som utan författarens samtycke utgifver hans arbete. Tegnér 6: 427 (1824). Först skulle löse personer och inhysingar .. vid ansvar emottaga tjenst då den erbjöds, sedan skulle de sjelfve anskaffa sig den eller vara förfallne till ansvar. Nordström Samh. 1: 129 (1839). Den, som här (dvs. i fråga om bouppteckning) låter en försummelse komma sig till last, träffas af ett kriminelt ansvar. Winroth Arfving. ansvar. 138 (1879). Laga ansvar skulle drabba den, som låtit trycka talet. Odhner G. III 1: 66 (1885). H(ögsta) D(omstolen) fann hvad i målet blifvit lagdt .. (den tilltalade) till last icke vara af beskaffenhet att till ansvar eller ersättningsskyldighet för honom föranleda. N. jur. arkiv 1886, 1: 474. Menar någon, som tilltalad blifvit, att åtalet är utan skäl anstäldt, och vill han förty i målet yrka ansvar eller skadestånd. SFS 1899, nr 60, s. 8.
II. [jfr fsv. the gåffwe mig ther till answare, ä. d. wi haffue giffuit hannom derpaa til antsuar] (†) svar, genmäle. Thetta loffua och tiilsegia wij edher medh thetta worth opna breff begærendis ther paa eders answar. G. I:s reg. 2: 237 (1525). Därs. 9: 335 (1534). Den Fogde som där (dvs. på Stäkeborgs slott) månde på wara / Gaf osz strax till answara. Carl ix Rimkr. 7 (c. 1600). Markus Vggla .. bekom til ansvar, at ingen wiste hono(m) nogot til at beschylla. Växiö rådstur. prot. 170 (1608). Konungen gaf honom intet något hastigt eller utförligit answar i thenna saken. Peringskiöld Hkr. 2: 309 (1697; isl. oscorþi); jfr I 1.
Ssgr (till I): (3, 4) ANSVARS- an3svars~, äfv. -svars~ -BEFRIELSE~0200. Delegarne i de två .. vexelkontoren .. (hade) af vederbörande myndigheter erhållit ansvarsbefrielse. Boëthius i Ill. Sv. hist. 5: 177 (1878).
-BELOPP~02.
1) till 4: belopp för hvilket ngn ansvarar. A. W. Kinberg i NF 1: 484 (1875).
2) till 5. Ansvars- och ersättningsbelopp, hvilka böra af sjöfarande erläggas. SFS 1893, nr 42, s. 17.
(5) -BESTÄMMELSE~0200. stadgande om (visst) laga ansvar. För Skeppare .. gällande controll-föreskrifter och dermed förenade ansvarsbestämmelser. SFS 1835, nr 63, s. 22. Ansvarsbestämmelserna för åverkan af skog borde skärpas. NDA 4 (1875). Forssell Stud. 2: 16 (1884, 1888).
(5) -BESTÄMNING. (i Finl.) = föreg. FFS 1879, nr 31, s. 16. Hahnsson (1884).
(2) -BÖRDA~20. Samtiden 1871, s. 257.
(2) -DIGER~20. (föga br.) = -FULL. Ansvarsdigra förpligtelser. Atterbom Siare VI. 2: 4 (1855).
(2) -DRYG~2. (nästan bl. i Finl.) Deras vigtiga och ansvarsdryga kall. Calonius Suppl. 4 (1809). Cygnæus 6: 625 (1859). Ansvarsdryga och tidsödande allmänna riksmöten. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1875, s. 555. F. Heikel i Finland 163 (1893).
(3, 4) -FRI~2. Närvarande regeringssätt .. gör honom (dvs. konungen) sjelf ansvarsfri. Crusenstolpe Mor. 1: 258 (1840). H. L. Rydin i NF 11: 58 (1887).
(3, 4) -FRIHET20~ l. —0~2. Konungens ansvarsfrihet. Svedelius Statsr. ansv. 435 (1856). I juridiken betecknar detta ord (dvs. décharge) ansvarsfrihet, befrielse från bördan af ansvar för det sätt, hvarpå man fullgjort ett uppdrag eller förvaltat en angelägenhet. H. L. Rydin i NF 3: 976 (1879). C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 238 (1891). Full och tacksam ansvarsfrihet meddelades styrelsen för förvaltningen under år 1893. SD 1894, nr 124, s. 4.
(2) -FULL~2. En ansvarsfull befattning, tjänst, syssla. Ett ansvarsfullt kall, uppdrag. Franzén Tal 350 (1827, 1835). Statens högsta och ansvarsfullaste ämbeten. Tegnér 6: 115 (1829). Den ansvarsfulla makten. Fahlcrantz 1: 41 (1835, 1863). Ert stora värde känner kungen väl / Och ämnar er ett ansvarsfullt befäl. Snoilsky 2: 51 (1881).
(4) -FÖRBINDELSE~0200. Den högsta ansvarsförbindelse någon .. får ikläda sig till denna lånefond .. blifver Tolf Tusende .. R:dr. SFS 1830, s. 497.
(3, 4) -GEMENSAMHET~0200 l. ~0102. Björkman (1889).
(3, 4) -GILL~2. som är (lagligen) berättigad att åtaga sig ansvar, hvars ansvar är (lagligen) giltigt. Åligge boktryckaren ansvarsskyldighet, der han icke vill eller gitter uppgifva ansvarsgill författare, utgifvare eller förläggare. FFS 1867, nr 15, s. 16. H. L. Rydin i NF 16: 830 (1892).
(2) -KÄNSLA~20. Fahlcrantz 5: 31 (1830, 1865). Väcken ansvarskänslan der den domnat, i stället för att insöfva den. H. E. Larsson i SDS 1897, nr 566, s. 2.
(4) -LAG~2. lag ang. ansvar(sskyldighet). Det .. genom (tyska) ansvarslagens 1 § åt järnvägsindustriens arbetare unnade skydd. Forssell Stud. 2: 18 (1884, 1888).
-LÖS~2. fri från ansvar; i sht ss. adv. -T. särsk.
1) till 2. Den oskäliga och derför också ansvarslösa varelsen. Wikner Pred. 163 (c. 1876).
2) till 5, ss. adv.: utan straffpåföljd, ostraffadt. Ansvarslöst såra Svenskarnes nationalitet. Wallmark Resa 232 (1821, 1832). Uteblifver Skattskrifvaren öfver 3 timar, må de kallade ansvarslöst från förrättningsstället sig begifva. Rabenius Kam. § 419 (1825, 1832).
-LÖSHET—0~2 l. ~20. särsk. till 3. Jurymannens lagliga ansvarslöshet. Snellman Stat. 154 (1842).
(3) -MASKINIST~102.
1) På sjögående och kustångfartyg skola .. vara anställde examinerade maschinister, som för ångmaschinens behandling äro ansvarige. Dylika ansvarsmaschinister hänföras till två klasser. SPF 1859, s. 375. SFS 1890, nr 44, s. 10. jfr -STYRMAN.
2) maskinist som är anställd af skeppsbyggarfirma l. -verkstad för att sköta ångmaskinen å nylevereradt fartyg under proftiden o. således är ett slags garant för sina hufvudmän med afs. på uppfyllandet af de förbindelser de åtagit sig. —
(3) -PENNINGAR~200, pl. (fordom) särskild lön för styrmansansvaret å örlogsfartyg. Gynther Förf. 1: 334 (1851).
(3, 4) -PLIKT~2. = -SKYLDIGHET. Forssell Stud. 2: 32 (1884, 1888).
(5) -PÅFÖLJD~20 l. ~02. straffpåföljd. Svedelius Statsr. ansv. 462 (1856). Emellertid drabbades lösdrifvaren understundom af andra ansvarspåföljder än krigstjenst. F. Fant i NF 5: 731 (1882). Ansvarspåföljder stadgades för oriktig eller uteblifven uppgift. VL 1894, nr 264, s. 3.
(5) -PÅSTÅENDE~0200 l. ~2000. = -YRKANDE. Palmblad Fornk. 2: 474 (1845). Göra ansvarspåstående gällande emot embetsmän och domare. Svedelius Statsk. 1: 101 (1868). Sv. fin. lagt. (1883).
(2) -RÄDD~2. (mindre br.) som fruktar ansvar. H. Hjärne i Sv. spörsm. 1: 12 (1892).
(4) -SEDEL~20. garantiförbindelse, borgen. Läkaren vid ett större jernvägsaktiebolag sänder en patient försedd med ansvarssedel från bolaget, för att intagas och behandlas å lasarettet. SD(L) 1896, nr 556, s. 3. —
-SKYLDIG~20. särsk. till 3. Tegnér 4: 490 (1840). Icke var den styrande personalen vald af folket i gemen icke heller ansvarsskyldig inför detsamma. Svedelius Statsr. ansv. 9 (1856). Ansvarsskyldig .. för hela sin förvaltning. Samtiden 1872, s. 387. —
-SKYLDIGHET~200 l. —10~2.
1) till 3. Försl. t. skolordn. 1817, s. 59. Rabenius Kam. § 37 (1832).
2) till 4. Ikläda kommunen ansvarsskyldighet .. för en summa. Samtiden 1871, s. 385. Begränsad ansvarsskyldighet. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 238 (1891).
(3) -STYRMAN~20. (fordom) öfverstyrman, äldste underofficer vid styrmansstaten ombord på ett örlogsfartyg, hvilken hade närmaste ansvaret för fartygets navigering. Regl. f. fl. 1788, s. 29, 32. Tj.-regl. f. fl. 1790, s. 37. Gyllengranat Sv. sjökr. 2: 183 (1840). jfr -MASKINIST 1.
(4) -SUMMA~20. jfr -BELOPP. Brandförsäkrings-Verkets ansvars-summa för tagne försäkringar i Städerne. SPF 1810, s. 116. Skogman Bank II. 2: 156 (1846). FFS 1891, nr 23, s. 18.
(5) -TALAN~20. jfr -YRKANDE. Föra ansvarstalan. Om hustrun gjort sig skyldig till brott, skulle ursprungligen ansvarstalan vändas emot hennes man. Nordström Samh. 2: 79 (1840). Postdirektören .. frånträdde ansvarstalan. AB 1890, nr 33, s. 4.
(4) -TID~2. tid under hvilken ansvarighet (för visst belopp l. utfördt arbete o. d.) varar. Tekn. tidskr. 1892, s. 67. Ansvarstiden för verkställda byggnadsarbeten. Därs. 1896, A. A. s. 208.
(2) -TUNG~2. medförande tungt l. drygt ansvar. Malmström Hist. 4: 285 (1874).
(5) -YRKANDE~200. J. Hagströmer i NF 2: 1176 (1878). Åklagaren (hade) icke motiverat sitt ansvarsyrkande. SDS 1894, nr 410, s. 3.
Spoiler title