SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANUS a4nus, r.; i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[lat. anus, ändtarmsöppning, under samma form äfv. upptaget i d., t., eng., fr. osv. ss. benämning på detta begrepp]
i sht med. o. zool. benämning på matsmältningskanalens bakre öppning gm hvilken exkrementerna uttömmas; ändtarmsöppning. Ändteligen .. sattes blytråden i bakändan af späcknålen och uttdrogs genom anus. Acrel Chir. händ. 312 (1775). Alla generationsorganer (hos bäfvern) ligga inom en stor öppning, som äfven är gemensam för anus. Nilsson Fauna 1: 415 (1847). Svart (tax) med rostbruna tecken .. omkring ”anus”. Hamilton Hundraser 83 (1900). — jfr ANAL.
Spoiler title