SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANVÄNTA, v.
Etymologi
[jfr holl. aanwachten, t. anwarten; se AN, adv. II 4, o. VÄNTA]
(†) vänta på, förvänta, motse. Äre wij arme exulanter (dvs. landsflyktingar) och Pelegrimmer? Så må wij icke bätre wilkor och legenheet, än een Wäghfarandhe här förbijdha och anwänta. Kemner 15 (1629).
Spoiler title
Spoiler content