SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARGLIST ar3j~lis2t l. (nu nästan obr.) ARGALIST ar3ja~lis2t, äfv. -ga~, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (G. I:s reg. 11: 377 (1537), Tegel G. I 2: 346 (1622)).
Ordformer
(arg- G. I:s reg. 10: 58 (1535) osv., Hagberg Shaksp. 4: 30 (1848). arga- G. I:s reg. 3: 115 (1526) osv., Lovén Cam. 42 (1839). arge- G. I:s reg. 11: 377 (1537), Messenius Blanck. 3 (1614), Tegel G. I 2: 346 (1622))
Etymologi
[efter t. arglist, i ä. tid äfv. argelist, fht., mht. arclist; jfr ä. d. argelist, holl. arglist. Formen argalist ansluter sig till uttr. arga list (se ARG, adj. 1 e samt formafdelningen vid d. o.)]
(numera föga br.) list förenad med elakhet, illslughet, ondskefullt svek; särsk. i förbindelserna utan l. med (alla l. all) arglist; jfr ARG, adj. 1 e. Loffuadhe .. tå konung Christiern .. thet .. obrotzligha halla, vtan all argalist. O. Petri Kr. 323 (c. 1540). Syr. 22: 27 (Bib. 1541). Så worde (dvs. skola) the Danske doch lijkewäl bruke någre argelister emott oss. G. I:s reg. 16: 395 (1544). Vthan all swick och arglist (sine dolo malo). Fosz 464 (1621). Han stulit, med arglist, en Öfverdrotts välde. Ling As. 658 (1833). En lögnens ande full af .. arglist. Franzén Pred. 4: 122 (1844). Hagberg Shaksp. 4: 30 (1848). — närmande sig personifikation. Verldslig makt och klokhet räcker här icke till; ty arglisten bedrager klokheten, och våldet besegrar makten. Wallin Rel. 4: 368 (1838).
Spoiler title