SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARIOSO ar14so, äfv. -så l. -sω, äfv. 4s-, stundom 1032 (- -ó- Dalin), adv. l. sbst. n.; ss. sbst. best. -t; pl. -n, äfv. =. Anm. Ej sällan användes den it. pl. ariosi. Korta ariosi förekomma ofta (i Glucks opera Orfeus). Wegelius Mus. hist. 271 (1892).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. arioso, af it. arioso, eg. adj. till aria (se ARIA)]
tonk.
1) adv., användt ss. föredragsbeteckning. Arioso .. (dvs.) sjungande, härmande en enkel sång, med ton i föredraget. Drake Gollmick Terminol. 21 (1842). Bengtsson Pianoskola 1: 13 (1883).
2) sbst.: (vanl. inuti l. i slutet af ett recitativ anbragt, stundom i oratorium l. opera själfständigt stående) i sträng takt föredragen enkel melodisk (kort) sats, till karaktären likartad med arian. Envallsson Mus. lex. (1802). Bauck Mus. reallex. (1871). Det der ariosot af Porpora. Bring Sand Consuelo 3: 197 (1894).
Ssg: ARIOSO-FORM1030~2.
Spoiler title