SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARKADISK arka4disk (arca´disk Weste), adj.; adv. -T.
Ordformer
(arcadsk Creutz 3 (1761; i vers))
Etymologi
[jfr t. arkadisch]
adj. till ARKADIEN o. ARKADIER. Möller (1745, under arcadien). De Arkadiske herdarnes öfvergud (dvs. Pan). Palmblad Fornk. 1: XLVII (1843). — särsk.
a) [med afseende på den klassiska forntidens uppfattning af Arkadien ss. (på grund af dess afskilda läge o. enkla samfundsförhållanden) varande ett herdelifvets, idyllens o. den lyckliga fridens förlofvade land, en åskådning som särsk. funnit ett uttr. i det äfv. hos oss gängse talesättet: äfven jag har varit (l. är född) i Arkadien; jfr t. ex. Leopold 2: 164 (1801, 1815), Wennerberg 2: 101 (1848, 1882), äfvensom Ahnfelt Bev. ord 86 (1879)] bildl.: landtlig, idyllisk. Holmberg (1795, under arcadien). Röd knut; staket med grind, — på svenskt arkadiskt vis. Leopold 2: 284 (1800, 1815). Den landtliga, arkadiska sällhet af oskuld och enfald, som tecknas af Gessner. Dens. 5: 42 (1801). Arkadiska bygder, / Sökte förgäfves här, flyttas af aningen dit (dvs. till de himmelska landen). Stagnelius 2: 357 (c. 1815). Jag var nyss anländ till hufvudstaden ifrån provinsen, min själ var ännu uppfylld af idel arkadiska tycken och känslor. Sturzen-Becker S. arb. 2: 120 (1861). Scenen är i högsta grad arkadiskt romantisk. Bremer G. verld. 5: 91 (1862). Nyblom Hum. 78 (1874, 1883).
b) motsv. ARKADIER 2. De Arcadiske Herdarne i Rom hafva et stort attachement (dvs. förkärlek) för Svenskar. Björnståhl Resa 1: 366 (1772). Bildt Sv. minn. 151 (1900).
Spoiler title